Photo: Marko Rantanen

Miljöskyddsexperten Kai Larnimaa är ingen typisk revolutionär. Men hans passion för hållbarhet har väglett honom genom några av hans karriärs tuffare utmaningar och lärt honom vikten av bra argument när man vill vinna över människor, med både tankar och känslor.

En dag 1997 fick Kai Larnimaa en idé.

Det var efter att han hörde att Finland skulle anordna sin första bilfria dag. Larnimaa arbetade då som specialist på miljöenheten hos sin arbetsgivare Neste. Debatten om växthusgasernas effekt på klimatet hade redan börjat ta fart, och eftersom Neste tillverkade bilbränsle tyckte Larnimaa att de också skulle delta och vara en del av lösningen.

Han kom med ett enkelt förslag: Neste, en bränsletillverkare, skulle vara en del av den Bilfria dagen. Företaget skulle på så sätt visa att de menade allvar med att de brydde sig om miljön och ge en typ av stöd som verkligen betydde något. Kanske kunde Neste dela ut gratis bussbiljetter på bensinstationer?

Uppspelt gick den unge finländaren till chefen för den delen av företaget som producerade bränsle och lade fram sin idé över en kopp kaffe. Larnimaa minns tydligt chefens reaktion. Han kunde inte tro sina öron och kastade vid ett tillfälle ur sig ”Men vi säljer ju kolväten!”

Larnimaa blev besviken, samtidigt som han fick en insikt. Att döma av chefens reaktion var förslaget helt enkelt var före sin tid. Det må ha varit en bra idé, men det skulle ändå inte bli något av den om personen han behövde sälja in den hos inte kunde se det.

Att ställa om verksamhetsmodellen med klimatförändringarna i åtanke var det enda sättet företagen skulle överleva på.

Det var då Larnimaa fick den insikt som skulle komma att forma hela hans yrkesliv.

En tanke behöver inte bara vara den rätta – gå ihop, vara förnuftig, innebära fördelar och så vidare – utan måste också bli accepterad, ofta av människor som inte är redo för den. För att det ska ske måste man konvertera, innan man kan mobilisera.

”Kanske skulle det inte ha gjort särskilt mycket skillnad om vi hade deltagit den där dagen”, säger han i dag och rycker på axlarna. ”Men det skulle åtminstone ha signalerat att vi inte är emot att minska utsläppen från trafiken – tvärtom, vi tror på att de måste minska!”

Trots att Larnimaas idéer inte ledde till någonting då för 20 år sedan, tror han fortfarande på sanningen i insikterna han fick. Hans förmåga att presentera Neste för framtiden – på ett sätt som hjälper människor att förstå, acceptera och köpa bilden av företaget– fortsätter att spela en viktig roll.

 

Hållbarhet är att ha beredskap inför framtiden

I dag är Kai Larnimaa senior miljöexpert och chef för Nestes miljöavdelning, en enhet som han arbetat framgångsrikt med i mer än tre decennier. Han har sett hur miljömedvetenheten vuxit fram och hur den idag utgör hjärtat i en bransch som gjort ett nytt uppvaknande och  byggs om för att bli hållbar.

”Ja, 1997 var vi tveksamma till att engagera oss i Bilfria dagen”, berättar han. ”Men inom ett årtionde hade Neste tagit ett enormt steg framåt. Vi har utvecklat och investerat mycket i vår innovativa och förnybara diesel. Neste har till och med öppnat en ny raffinaderienhet för bränsle i Porvoo samtidigt som vi driver raffinaderier i Singapore och produktion i Rotterdam. Och om man snabbspolar ytterligare tio år, till 2017, kan vi konstatera att de flesta av Nestes intäkter kommer från hållbart bränsle.”

Han gör en paus för att låta vidden av det han just sagt sjunka in. Neste har alltså gått från noll engagemang till att uppfinna ett förnybart alternativ till fossil diesel, och att ha detta hållbara bränsle som den största delen av sin verksamhet.

Det glädjer mig att miljöforskare och experter kunnat påverka medborgare och företag över hela världen.

Larnimaa säger att han också är tacksam mot de människor som driver den här förändringen av folks medvetenhet globalt. Utan deras arbete skulle en omställning inte vara möjlig.

”Det glädjer mig att det arbete som miljöforskare och experter har lagt ner har fått en så stor global effekt på både medborgare och företag”, säger han. ”Det är otroligt viktigt att regeringar världen över förstår hur stor utmaning klimatförändringarna faktiskt innebär.”

Även om vissa företag blir avskräckta från att ställa om sin verksamhetsmodell med anledning av klimatförändringarna, tror Larnimaa att det är det enda sättet som företag i längden kan överleva.

De företag som kan möta den utmaningen klimatförändringarna innebär kommer att lyckas i det långa loppet.

Larnimaa anser att hållbarhet är en indikator på hur förberett ett företag är för framtiden och att det är därför företag med en hållbar affärsmodell blivit mer attraktiva för investerare. ”De företag som kan möta den utmaning klimatförändringarna innebär kommer att lyckas i det långa loppet”, säger han.

Samtidigt är han medveten om hur omfattande utmaningen är. Det var ju trots allt Larnimaas egen upplevelse 1997 som fick honom att förstå, att det är viktigt att förbereda människor inför en förändring, för att de ska kunna ta till sig budskapet om varför denna måste ske.

I Larnimaas förflutna finns en del av förklaringen till hur den här utmaningen kom att forma hans – och i viss utsträckning våra – liv.

 

Miljömedvetandet börjar växa

Kai Larnimaas tidiga år innehåller ledtrådar till den riktning som hans liv skulle komma att ta.

Han föddes i den lilla staden Kouvola i nordvästra Finland och började tidigt älska kemi, fysik och biologi. Det ledde till att han efter skolan 1980 gick vidare och läste miljövetenskap vid Kuopio universitet (som i dag är en del av Östra Finlands universitet).

Den helt nya vetenskapen var inte bara spännande utan verkade dessutom kombinera alla hans intressen, även om människorna i hans omgivning inte alltid delade denna entusiasm. Larnimaa växte upp i ett arbetarhem och var den förste i sin familj som gick ut gymnasiet och läste vidare. Familjen var förtjust över att han gick på universitetet, men var förvånade över hans val av ämne.

Min familj tröstade mig artigt med att miljövetenskap kanske skulle komma att bli viktigt i framtiden.

”De trodde att jag skulle bli läkare eller domare!”, skrattar han.

”Ändå, till slut, tröstade de mig artigt med att miljövetenskap kanske skulle komma att bli viktigt i framtiden, och så blev det ju verkligen.”

Hans familj var inte ensamma om att tycka att ämnet var konstigt. ”Miljövetenskap” som koncept importerades från USA i slutet av 1970-talet och var då en helt ny disciplin och en annorlunda – till och med udda – sådan i Finlands akademiska värld. När Larnimaa påbörjade sina studier var inte ens han säker på vilken riktning hans yrkesliv skulle komma att ta.

Men redan då fanns det, för den som hade ögonen med sig, viktiga tecken på att oron för påverkan på miljön började bli allt mer utbredd.

Under samma tidsperiod började Finland ta fram en miljöpolicy. Efter att miljömedvetenheten ökade på 1970-talet inrättades det finska miljödepartementet 1983 och nya lagar för att skydda luftkvalitet stiftades. Oron för miljön spred sig över världen och i takt med det växte miljöaktivismen sig starkare.

Larnimaa såg hur hans studentkamrater som en följd av den nya rörelsen började intressera sig för miljöfrågor och hur kärnkraften var en av de frågor där studenternas åsikter gick isär.

Under studierna blev Larnimaa även mer och mer medveten om olika miljöproblem.

”Jag hade inte någon speciell fråga som jag brann för. Jag ville få till bättre praxis inom olika branscher, skaffa expertkunskap, läsa och lära mig så mycket jag kunde.”

I samband med sin magisteruppsats om utsläpp från tegelbruk blev han särskilt intresserad av att skydda luften vi andas.

Men det hela växte sig större än en uppsats. Han insåg att han med forskningens hjälp och med vetenskap och fakta som stöd kunde argumentera för förändring och ta fram lösningar för att minska utsläpp och skydda miljön.

Jag insåg att jag hellre arbetar inne i fabriken än jag står vid grindarna och ropar slagord.

Med en tydlig agenda blev Larnimaa redaktör för studenttidningen Emissio. Han blev snabbt en frontfigur för miljöfrågor, eftersom han ville sprida ordet, att han och hans medstudenter kunde bidra med expertkunskap till både företag och den offentliga sektorn och hjälpa dem att ta miljöfrågorna på allvar.

Den expertkunskap inom luftföroreningar som Larnimaa hade gav honom ett heltidsjobb på ett ingenjörsföretag som utförde utsläppstester inom industrin, redan innan han avslutat sina studier. Larnimaas sätt att tänka fick honom – direkt efter examen – att rikta blicken mot Neste. Ivrigt knackade han på dörren för att söka arbete.

Under anställningsintervjun frågade direktören och chefen för Nestes miljö- och säkerhetsavdelning varför han ville arbeta där. Svaret Larnimaa gav sådde fröet till det som kom att bli hans livsgärning. ”Jag berättade för dem att min utbildning hade fått mig att förstå att jag hellre arbetar inne i fabriken – där jag kan se, uppleva och förstå vad som kan göras för att minska utsläppen – än att stå vid grindarna och ropar slagord.”

Kvinnan som ställde frågan, Airi Laiho, kom att bli en av Larnimaas hjältar.

”Hon lärde mig hur vår bransch vinner på att ta miljöfrågorna på allvar.”

 

Hållbarhet som framgångsfaktor

Larnimaas inställning, att förlita sig på forskning och vetenskap, har alltid väglett honom under hans 30-åriga karriär som miljöfrågeexpert på Neste. 

Det är lätt att se varför företaget var intresserade av honom. Neste hade grundat en av världens första miljöavdelningar så tidigt som 1969, för att övervaka hur företagets raffinaderier påverkade miljön runt anläggningarna och för att minska sina utsläpp.

Neste var en av pionjärerna när det gällde miljöhänsyn och grundade en av världens första miljöavdelningar 1969.

När Larnimaa började på Neste blev hans första roll en överraskning – kanske till och med som en viss besvikelse. Han tilldelades uppdraget som säkerhetsrådgivare för kemiska produkter, en roll som inte hade särskilt mycket att göra med hans expertkunskap inom luftföroreningar.

”Jag fokuserade på det nya jobbet, även om jag inte helt var i mitt rätta element”, minns han. ”Neste tillverkade kemikalier och plaster och vi tog fram en typ av polyesterharts som gav betydligt bättre luftkvalitet på arbetsplatsen och minskade hälsoriskerna för både fabriksarbetare och kunder. Produkten togs emot mycket positivt. Förutom att produkten blev säkrare även den också marknadsandelar.”

Nu fick han för första gången lära sig en viktig läxa – en läxa han skulle påminnas om flera gånger under sin karriär. ”När man gör processer och produkter säkrare och mer miljövänliga ökar man oftast både försäljningen och vinsten”, säger han.

Larnimaa har ett tydligt minne av hur Jaakko Ihamuotila, Nestes vd på 1980-talet, en gång vände sig till alla anställda och underströk att miljöfrågorna inte skulle ses som en belastning, utan som en möjlighet att göra affärer.

När man gör processer och produkter säkrare och mer miljövänliga ökar man oftast både försäljningen och vinsten.

Ihamuotilas vision var en bekräftelse för Larnimaa att han hade valt rätt arbetsplats. Trots stödet från vd:n under 1980- och 1990-talet var dock synen på miljöfrågorna hos företagets experter väldigt varierande.

”En del var försiktigt positiva.” berättar Larnimaa. ”En del var förbryllade. Och många var skeptiska.”

Larnimaa och hans kollegor var dock övertygade om att Neste behövde ta hänsyn till olika miljöfaktorer för att kunna bli framgångsrika. ”Vi visste att om vi gjorde fel skulle vi snart få problem.”

 

Ett visst motstånd

Vid det laget hade Larnimaa lärt sig av tiden på Neste hantera olika situationer på ett sätt som ledde till bästa möjliga lösning, för både företaget och miljön.

Under 1990 började han ta fram en plan för avfallshantering vid Nestes raffinaderi i finska Porvoo. Anläggningens deponi började bli full och den planerade utvidgningen verkade bli mycket dyr. När Larnimaa föreslog att man skulle stänga deponin och i stället köra avfallet till den närliggande offentliga avfallsanläggningen motsatte sig dock hans chef rekommendationen.

Larnimaa var både artig och beslutsam. 1992 hade hans plan inte bara satts i verket utan även visat sig bli en framgång. Nestes egen deponi hade stängts och avfallet kördes till den nya välkonstruerade offentliga avfallsanläggningen. Resultatet var en framgång som till stor del kunde tillskrivas Larnimaas insikter i psykologi. På den offentliga deponin vägdes lastbilarna när de körde in och fakturerades efter vikt. Detta ledde till att man ökade sin medvetenhet om hur mycket avfall företaget gav upphov till.

”Pollution prevention pays”, ler Larnimaa. ”Det var exakt det som hände här. Alla var nöjda med resultatet. Vi behövde inte längre tänka på vare sig kostnaderna eller underhållet av vår gamla avfallsanläggning, samtidigt som vi minskade den totala avfallsmängden och sparade pengar.”

Larnimaa förklarar att det ofta uppstår viss reaktioner när någon lägger fram en ny idé. Motstånd, misstänksamhet och tvekan är vanliga reaktioner på lösningar som utmanar status quo.

Det finns ett starkt motstånd mot att förebygga och lösa klimatförändringarna. Även om det finns rena, enkla fakta som uppmanar oss att agera omedelbart kommer en del människor och regeringar ändå inte att ställa sig bakom det.

”Till en början kan motståndet kännas frustrerande men jag har lärt mig att människor behöver tid att vänja sig för att kunna omvärdera sina åsikter och hoppa på tåget. Till slut minskar motståndet och förändringarna går att genomföra. Det krävs bara lite tid och tålamod.”

Larnimaa tänker att detsamma gäller även på en större, global skala.

”Det finns ett starkt motstånd mot att förebygga och lösa klimatförändringarna. Även om det finns rena, enkla fakta som uppmanar oss att agera omedelbart kommer en del människor och regeringar ändå inte att ställa sig bakom det. Det tar tid”, säger Larnimaa.

 

En tuff läxa om vikten av transparens

Larnimaa har också haft sin beskärda del av motgångar. I början av 1990-talet blev svavelutsläppen från raffinaderiet i Porvoo ett bekymmer för det omkringliggande samhället, vilket ledde till en gräsrotskampanj mot Neste. Finlands största dagstidning, Helsingin Sanomat, gav sig in i debatten med ett kraftigt kritisk tonfall mot Neste och företagets utsläpp.

”Vi var inte beredda på kritik i den skalan”, erkänner Larnimaa.

Det ironiska i det hela, säger han, är att Neste redan hade börjat bygga en ny anläggning för återvinning av svaveldioxid som drastiskt skulle minska svavelutsläppen. Problemet var att man då inte hade lyckats kommunicera sina planer till vare sig allmänheten eller medierna.

Vi behövde göra ännu mer för att minska våra utsläpp, vi behövde bli bättre och vara transparenta

Larnimaa medger att kritiken kändes ”hård” eftersom Neste följde alla föreskrifter. Men han säger också att den negativa uppmärksamheten hjälpte människor att tänka om och börja betrakta Neste som ett transparent och samarbetsvilligt företag, vilket är synonymt med varumärket idag.

”Det var en tid för självkritik, vi lärde oss mycket. Vi insåg att vi behövde göra ännu mer för att minska våra utsläpp, vi behövde bli bättre. Vi hade misslyckats med att vara transparenta med det vi gjorde.”

För Larnimaa är transparens en viktig faktor för att nå framgång. Idag talar Neste öppet om att man tidigare låg i toppen av listan över finska företag med störst utsläpp.

”Samtidigt kunde vi visa att vi hade arbetat hårt för att få ner utsläppen”, säger han. Jämfört med utsläppsstatistik från den senare delen av 1980-talet har Neste drastiskt minskat utsläppen av både svaveldioxid och kväveoxider.

 

Så håller man sig i framkant

En av Larnimaas största bedrifter var att bygga ett system för övervakning av påverkan på grundvattnet vid Nestes raffinaderier i Porvoo och Naantali.

I slutet av 1980-talet blev det allmänt känt att föroreningar i marken var ett allvarligt hot mot både miljön och människors hälsa. Larnimaa var övertygad om att det här var något Neste borde titta närmare på. Han reste till USA 1990 och lärde sig mer om övervakningssystem och skydd av grundvatten för att kunna upptäcka förändringar i jorden.

”Sedan byggde jag upp Nestes system för att övervaka förändringar i grundvattnet, som är igång än i dag.”

Larnimaa ler när han minns den reaktion han fick när han presenterade systemet för raffinaderiets chef.

”Jag rekommenderade tio övervakningsstationer, chefen bestämde att det skulle finnas fem. Jag nöjde mig med det eftersom det var viktigt att komma igång. Efter ett år hade vi dock de tio stationer jag först föreslog.”

Neste började övervaka markföroreningarna 1992, flera år innan det blev obligatoriskt för företag.

”Det är viktigt att hålla sig i framkant och ta initiativ i arbetet med olika miljöfrågor – innan de blir till problem”, säger Larnimaa. ”Att bry sig om miljön ligger idag i Nestes DNA. Vi försöker att inte ignorera problemen; vi ser dem för vad de är och tar itu med dem.”

EU-kommissionen föreslår en strategi med målet att nå nollutsläpp till 2050. Det är mitt jobb att ta reda på vad det innebär för Neste.

”Jag letar hela tiden efter olika sätt att förbättra och utveckla delar av vår verksamhet. Det är något jag älskat att göra ända sedan universitetet. Den nya EU-kommissionen har exempelvis föreslagit en ny Green Deal-strategi, med målet att nå nollutsläpp till 2050. Det är mitt jobb att ta reda på vad det innebär för Neste.”

När vi frågar vad som varit det största erkännandet under hans karriär, minns Larnimaa en komplimang från en kollega på Neste.

”En kollega kallade mig för ʼföretagets mest logiska icke-ingenjörʼ!” ”Jag är så fokuserad på att grunda mina argument i fakta och siffror”, skrattar han.