Hållbarhet
25.11.2019

Med mod och uppfinningsrikedom: Ulla Kiiski skriver historia

Du kanske inte har hört namnet Ulla Kiiski. Men faktum är att den finska forskarens genombrott inom fossilfri diesel är på god väg att gå till historien. ”Jag har motståndskraft mot dåliga odds i blodet,” berättar hon för journalisten Ninni Sandelius när vi börjar vår nya serie av intervjuer med innovatörerna som leder vår bransch mot en mer hållbar framtid.

 

Vi forskare visste att vi hade stött på något speciellt. Men världen var inte riktigt redo för omställningen.

Ulla Kiiski är forskaren vars team ligger bakom innovationen som har ändrat inriktningen för den globala bränsleindustrin. Men precis som  Sir Tim Berners-Lee, Internets uppfinnare, arbetar Kiiski hellre än poserar för bilder. Hon är mer intresserad av avtrycket hennes forskning kan göra, än av berömmelse och pengar.
 
Kiiski har arbetat 33 år på forskningsavdelningen på Neste, det finska oljeraffineringsbolaget som har blivit den globala ledaren inom förnyelsebara drivmedel. Bland hennes många patenter finns ett som låter lika osannolikt idag som för 23 år sedan, då hennes team på Neste upptäckte det: ett förnybart, fossilfritt bränsle som kan driva flygplan, bilar och båtar.
 
Den nu 59-åriga Kiiski är ödmjuk och saklig. Det arbete hon och hennes team gör för att öppna upp nya möjligheter och slå ett slag mot klimatförändringen, kan dock i framtiden komma att betraktas som en vändpunkt i mänsklighetens historia. På samma sätt som vi idag ser på det som Berners-Lee eller vetenskapsmannen Nikola Tesla uträttat.
 
För att förstå hennes osannolika resa till frontlinjen för den globala omställningen till mer hållbara drivmedel, måste vi titta närmare på hennes bakgrund, och inspirationen som hon får från vetenskap, livet och själva Finland.

Lärdomar från livet

Ulla Kiiski föddes 1960 i ett jordbrukssamhälle i Liperi, nära Joensuu i Nordkarelen i östra Finland. Hennes föräldrar hade boskap och odlade hö, och barnen – hon var näst yngst av sju – förväntades hjälpa till på gården.

”En hög arbetsmoral har varit viktigt i hela mitt liv,” säger hon. ”Våra föräldrar trodde alltid att vi barn skulle klara oss bara vi arbetade hårt”.

Det var mot slutet av högstadiet som Kiiskis fascination för kemi – och resan mot sitt genombrott – fick sin början. Hon kan till och med ange den exakta tidpunkten.

Hon kommer ihåg en särskild laboration, där hon blev tillsagd att blanda natrium- och klorjoner för att göra salt. ”Det var en uppenbarelse att bevittna hur molekylerna är uppbyggda. Jag insåg att det här är inte svårt. Det är roligt och fascinerande!’”

Kemins lockelse blev allt starkare för Kiiski genom hennes skolgång, och hon blev uppmuntrad av en akademiskt krävande lärare. ”Jag blev sporrad av de höga förväntningarna hos min lärare,” säger hon. ”Det har alltid varit naturligt för mig att sätt ribban högt. Allt alltid försöka göra mitt bästa har varit en ledstjärna genom hela livet för mig.”

Hon flyttade till Joensuu där hon studerade kemi och anslöt sig till forskningsgruppen kring Tapani Pakkanen, en professor som undervisade i fysisk kemi, läran om hur materia uppför sig på en molekylär och atomisk nivå, och hur kemiska reaktioner uppstår. Han skulle komma att bli en viktig mentor och inspiration, och Kiiski kallar idag hans inflytande som ”avgörande” för hennes framtid.

 

Vår vardag är så sammanlänkad med kemi att det ibland är svårt att begripa.

 

Pakkanen ledde ett dynamiskt team, och introducerade sina studenter till sitt nätverk inom kemiindustrin. De reste till konferenser och publicerade artiklar. Under hans vakande ögon slutförde Kiiski sin magisteruppsats inom fältet katalys.

När Kiiski närmade sig examen, funderade hon på att bli lärare som hennes syster före henne, men hennes mentor ingrep. ”Tapani frågade mig, ’Ulla, är du säker på att lära andra är något du vill ägna dig åt?”, minns hon.

Istället valde hon att fortsätta med kemistudier på högre nivå. ”Jag var väldigt ambitiös från första början. Jag visste att jag som forskare skulle ha stora möjligheter inom kemifältet.”

Hon nämner också inslagen av äventyr och utforskande inom kemin – en tanke som fortfarande inspirerar henne. ”Tack vare kemin har mänsklighetens välfärd förbättrats betydligt,” säger hon entusiastiskt. ”Tänk bara på alla innovationer inom medicin och mat-teknologi till exempel. Vår vardag är så sammanlänkad med kemi att det ibland är svårt att begripa.”

Av en händelse kände Pakkanen Outi Krause, chefen för katalysforskning på Neste, och företaget gav henne ett stipendium för vidare studier. Det avgjorde hennes framtid. ”Min man slutade på sitt arbete för att jag fick den här möjligheten,” säger hon med ömhet. ”Som tur hittade han snart ett jobb i Helsingfors och vi kunde starta ett nytt kapitel i våra liv här.”

Hon upplevde ändå en kulturchock när hon anlände från östra till södra Finland. ”Vi från norra Karelen är ganska pratsamma och öppna,” säger hon med ett skratt. ”Neste har tagit in folk från hela Finland, och från hela världen. Men du hittar alltid något du har gemensamt med dina kollegor,” säger hon och ler.

Genombrottet

I början av 90-talet hade världen börjat förändras. Kalla krigets slut hade öppnat upp nya globala agendor, och tanken om klimatförändring som en realitet hade börjat få fotfäste. År 1992 hölls ”Rio Earth Summit”, som visade att handling var nödvändigt. I takt med att världen förändrades, förändrades också raffineringsindustrin. Det fanns efterfrågan för förnybara drivmedel.

 

När patentansökan godkändes var det någon som frågade ’Får vi tårta nu?’

 

På den tiden studerade Kiiski katalytiska processer – sättet som molekyler formas av katalys. En del av hennes jobb bestod i att skriva rapporter om nya framsteg inom oljeraffinering.

1993, medan hon arbetade på en rapport om katalytisk omvandling av vegetabiliska oljor genom hydrogenering, blev hon övertygad om att Neste borde testa denna nya teknologi. Hon kunde se de potentiellt utmärkta egenskaperna hos en ny produkt: Den förnybara dieseln som producerades med tekniken skulle innehålla paraffiniska kolväten, men sakna aromämnen, vilket innebär att den är doftfri, och skulle ha andra fördelaktiga egenskaper som lägre utsläpp. Kort sagt paraffinisk diesel av högsta kvalitet. Och hon visste att Neste kunde använda sin befintliga teknologi för oljeraffinering och sin expertis inom utveckling av processer.

Den dåvarande forskningschefen Ensio Tukiainen bad den unga forskaren att dela med sig av sina tankar. Efter att ha blivit övertygad gav han grönt ljus för projektet, och Kiiski och hennes kollegor började testa hur katalyter kunde fungera med rapsolja och tallfettsyra.

Snart lyckades de utveckla ett bränsle som kombinerade goda temperaturegenskaper och en bra cetanklassning, det värde som anger förbränningshastigheten och den kompression som krävs för antändning. Kiiski och hennes kollegor Outi Piirainen och Pekka Aalto gjorde en patentansökan 1996. Kiiski minns den dagen väl: det var den 5 februari, minnesdagen för Finlands nationalpoet, Johan Ludvig Runeberg.

Teamet förstod stundens betydelse, men firandet var typiskt lågmält. ”När patentansökan godkändes var det någon som frågade ’får vi tårta nu?’,” berättar Kiiski med ett skratt.

Världen kommer ikapp

Testerna fortsatte efter patentet, men det blev ett avbrott i utvecklingen och projektet avancerade inte till produktion. ”Det var sent 1990-tal, och tiden var helt enkelt inte mogen,” säger Kiiski. Vid den tiden övervägde Neste också möjligheterna hos första generationens biodiesel.

Under tiden började Kiiski arbeta i produktutvecklingsteamet. Men när 2000-talet grydde så förändrades världen igen: pressen att minska koldioxidutsläppen blev allt större allt eftersom data om klimatförändring hopade sig. ”Neste befann sig vid ett vägskäl och bestämde sig för att ta det modiga beslutet att börja producera hållbara bränslen,” minns Kiiski. Detta gjorde att projektet kring innovationen som Kiiski och teamet hade patenterat fick en nystart.

 

Mitt arbete har lärt mig att vara målmedveten, envis och att aldrig tappa tron.

Enligt EU:s ”Transportation Biofuels Directive” från 2003 blev medlemmarna skyldiga att ersätta 5,75 % av alla fossila bränslen för transport med biodiesel före 2010. Det reviderade direktivet från 2009 introducerade ett bindande mål på 10% före 2020. Det nationella finska målet är ännu ambitiösare.
 
Dessa krav medförde förändringar inom hela energiindustrin och 2002 arbetade Kiiski åter med NEXTBTL, tekniken som hon och hennes team hade varit med att skapa. Nu hade hon möjligheten att studera egenskaperna hos denna enastående produkt.
 
Det var dags för Neste att ta en kalkylerad risk och ta företaget i en ny riktning genom att investera i denna nya teknik för att skapa förnyelsebara bränslen. Detta var något som kritiserades högljutt då av investerare, anställda och kunder, men det var en risk som de flesta nu är överens var värd att ta.

2007 startade företaget en helt ny enhet vid Borgå-raffinaderiet, där Kiiski arbetade. Dess syfte var att tillverka Neste MY Renewable Diesel, gjort 100% från olika restprodukter, avfall och vegetabilisk olja. Dessutom reducerar den utsläppen av växthusgaser med upp till 90%.

Det visade sig vara ett smart drag. Inom ett decennium hade Neste omvandlat sin verksamhet till att bli världens största producent av förnybar diesel. Företaget hade gjort investeringar värda miljarder i förnybara produkter och byggt raffinaderier i Rotterdam och Singapore. Faktiskt så genererar förnybar diesel idag majoriteten av företagets intäkter.

Kiiski säger att hon känner sig ”väldigt glad och stolt” över arbetet som hon har åstadkommit hos Neste. Hennes ambitiösa natur har blomstrat i den ”innovativa arbetsmiljön” och i och med det ansvar hon har fått.

"Tänka sig att det startade för över 20 år sedan och att vi lyckats skapa ett förnybart bränsle som nu till och med driver flygtrafik,” säger hon och skiner upp. ”Det är en sådan fantastisk känsla att vara en del av det.” ”Mitt arbete har lärt mig att vara målmedveten, envis och att aldrig tappa tron”.

Kiiski är noga med att understryka att det är en otrolig massa arbete från ett helt team inom hela företaget som ligger bakom framgången. ”Jag skulle aldrig kalla det här för mitt eget genombrott. Ingen av oss åstadkommer något på egen hand. Vi behöver varandras synpunkter och kunskap.”

Nyfikenhetens kraft

Kiiski är ändå inte nöjd med bara en framgångsrik produkt. Hon säger att hon föredrar att ”hantera flera olika projekt samtidigt,” och att hon har siktet på nya utmaningar och genombrott.

Bland högarna av papper i hennes kontor finns studier och rapporter som ger en aning om i vilken riktning hennes tankar går. En del handlar om att återvinna plastsopor till bränslen och kemikalier, eller om framtida råmaterial som algolja och lignocellulosa.

 

Kiiski tror bestämt att mänskligheten kommer att finna en lösning – och att kemi har en central roll att spela.

 

"Vårt arbete är aldrig fullbordat,” säger hon, och minns den student som trodde på att sikta högt och nå målet. ”Vi sätter upp ambitiösa mål åt oss själva – och vi bryter ständigt ny mark inom vårt fält.” Kiiski har också sett branschen ta steg mot jämlikhet. Som ung kvinna stack hon ut i en mansdominerad bransch. Neste hade många kvinnor bland personalen i Finland, men inte utomlands.

”Det fanns internationella konferenser där talaren hälsade oss med ’min dam och mina herrar,’ eftersom jag var den enda kvinnan i rummet,” skrattar hon. ”Jag är väldigt glad att obalansen har jämnat ut sig genom åren. ”Hon erkänner att den nuvarande generationen har ett stort ansvar för att minimera klimatförändringar. Men ändå ser hon det som en möjlighet, inte som en börda. ”Det ligger i teknologins natur att utvecklas,” säger hon. ”Den kan alltid utvecklas mer.”

Hon tror bestämt att mänskligheten kommer finna en lösning – och att kemi har en central roll att spela. Hon uppmanar politikerna att lyssna på experter och ta kloka, väl underbyggda beslut. ”Klimatförändringar har inga gränser. Det borde inte samarbete ha heller.”

 

Klimatförändringen har inga gränser. Det borde inte samarbete ha heller.

Att ge upp ingår knappt i hennes världsbild. ”Jag tror att det har med min Karelska anda att göra. Vi har alltid bott på gränsen mellan öst och väst, och på något sätt har vi överlevt. Motståndskraften mot dåliga odds kanske finns i mitt blod,” reflekterar hon.

När hon får frågan om sitt arv förutom de potentiellt världsförändrande konsekvenserna av en helt fossilfri diesel, säger Kiiski att hon vill uppmuntra nyfikenhet – för henne är det ”den viktigaste egenskapen hos en forskare.” Hon tar en paus. ”Vi borde försöka att undvika att rusa in i saker och ta oss tid att tänka över vad vi gör – och vända oss till litteraturen och böcker.”

På fritiden engagerar sig Kiiski i finsk krigshistoria. ”Jag har rotat runt i buskage och fastnat i gammal taggtråd under besök på slagfält,” minns hon. Hennes intressen omfattar även sitt eget arv. Hon är medlem i Ruskeala byförening, där hennes far bodde som barn. Efter pensioneringen funderar hon åt att ta upp släktforskning som en hobby. Hon skrattar när hon nämner att hon till och med funderade på att välja historia som sitt huvudämne. Kemi visade sig ändå vara det mest tilltalande alternativet.

”Historia är ett outtömligt ämne... Jag kommer aldrig få känslan att jag helt har förstått det. Det är därför jag gillar det

Så passande att denna kvinna som varit kluvenmellan kärleken till kemi och historia, skulle komma att skriva historia genom sitt arbete.