Hållbarhet
28.04.2020

Modig och innovativ: Stephan Krueger vill vara besvärlig

Eva Amsen

Bild: Per Schorn

Den tyska chefen och hans team håller på att förändra återvinningen av plast och ge den en ny riktning. Han vill vara besvärlig och utmana den logik som styr hela återvinningsbranschen. För Stephan Krueger är återvinning nämligen inte främst en lösning på problemet med plastavfall, utan grunden för ett helt nytt råmaterial.

 

Stephan Krueger kan känna igen en plast på hur den låter när den faller i golvet, hur den flyter i vatten och hur den luktar när den brinner.

Han är snabb med att påpeka att det är en förmåga han inte är ensam om. Tvärtom, under hela vårt samtal återkommer han till att han bara är en av alla de som arbetar i plastbranschens framkant och att arbetet med att förändra återvinningen bedrivs i team, inte av enskilda tänkare.

På samma sätt som han gärna vill bekanta sig med olika plastmaterial, föredrar Krueger personliga möten. Mycket av hans arbete går ut på just möten med företag, vars plastavfall skulle kunna fungera som råvara i Nestes nya projekt med kemisk återvinning. Mötena är en viktig del av utvecklingen och vägen framåt för en värld som verkar ha otroligt svårt att släppa plasten samtidigt som vi vill minska avfallsmängderna, plastföroreningarna och vår användning av fossil olja. Krueger säger att han föredrar att träffas fysiskt eftersom han själv vill kontrollera det material som diskuteras, men också för att han i personliga möten upplever att han får sina bästa arbetsrelaterade kontakter.

Med tanke på vårt gemensamma fotavtryck håller vi ändå intervjun som ett videosamtal under en grå vårmorgon i London och Düsseldorf. Med familjen i Kina och affärspartners utspridda över flera länder är Krueger inte främmande för långdistanskommunikation. Tvärtom, han ser det mesta ur ett globalt perspektiv – något som verkligen behövs inom ett område som plaståtervinning, där de beslut som fattas i ett land kan påverka återvinningsprocesserna på andra sidan jorden.

 

En snabb förändring

 

När Kina 2017 meddelade att man under 2018 skulle sluta importera plastavfall från andra länder fick det en enorm effekt, inte bara på den globala återvinningsindustrin utan också på Kruegers yrkesliv.

 ”Jag trodde att jag kanske skulle bli tvungen att lämna Kina – och dessutom lämna återvinningsbranschen.”

 

Vid den här tiden arbetade han med att köpa upp plastavfall från olika industrier för att sedan sälja dem till mekaniska återvinningsanläggningar i både Europa och Kina.

 

”Ärligt talat tror jag att jag var en del av problemet”, berättar Krueger. ”Vi samlade bara in allting, lade det i en container och skickade iväg det.”

 

Genom att förse dem med råvara som var färdig för återvinning hindrade vi Kina från att ens tänka på att samla in och återvinna sitt eget hushållsavfall.

 

Under ett helt decennium hade Kina försökt att kontrollera importen av avfall utan att lyckas. Bearbetningen av plastavfall gav också upphov till omfattande miljöskador eftersom de flesta återvinningsanläggningar var illegala och bara låtsades följa reglerna. Till slut fattade man beslutet att bara en total nedstängning av importen kunde förhindra vidare skador.

 

”Genom att förse dem med råvara som var färdig för återvinning hindrade vi Kina från att ens tänka på att samla in och återvinna sitt eget hushållsavfall.”

 

Det är en viktig insikt, menar Krueger. När vi hör om plastavfall i havet på andra sidan jorden hänger det ihop med det som händer i Europa.

 

När det stadiga inflödet av plastavfall från Europa upphörde började Kina omedelbart att samla in sitt eget avfall för återvinning. Krueger säger att det är något som är karakteristiskt för landet. ”Det jag gillar med Kina är att när de väl har bestämt sig för att göra någonting, då händer det relativt snabbt.”

 

Mannen som kan allt om plast

 

Snabba beslut är något som tilltalar Krueger, som av sina kollegor beskrivs som ”en aktiv nätverkare med instinktiv nyfikenhet”.

 

Det var den nyfikenheten som 1998 förde honom från universitetet till en karriär inom pappersåtervinning, där han från insidan fick lära sig om logistik och återvinning. Samma nyfikenhet fick honom att efterhand ta på sig mer ansvar, lära sig saker och utvecklas. Snart ansvarade han för exporten av pappersavfall från Tyskland till Indonesien och Kina, med en volym på ca 20 000 ton per månad. Nyfikenheten fick honom också intresserad av språk; förutom modersmålet tyska talar han flytande engelska och kan göra sig förstådd på både franska och mandarin.

 

Jag hade en skylt på dörren där det stod Krisenmanagement

 

Samtidigt som han arbetade med råvaruinköp och försäljning skötte han all dokumentation och andra arbetsuppgifter på egen hand. Många gånger blev han tvungen att arbeta 16-timmarsdagar. ”Jag hade en skylt på dörren där det stod Krisenmanagement”, skrattar han. ”Det betyder krishantering – det fanns hela tiden något problem jag var tvungen att lösa. Skylten var tänkt som ett skämt, men stämde samtidigt till viss del.”

 

Under 2006 tog Krueger steget från papper till plast, till en början på ett nederländskt företag som var särskilt stora inom återvinning av PET-plast (polyetylentereftalat). Vid den tiden skickades ca 80 procent av alla europeiska PET-flaskor till Kina för mekanisk återvinning, där de till exempel omvandlades till polyesterfiber som används i fleecekläder.

 

Det här blev Kruegers introduktion till det material som har blivit så karakteristiskt för vår tid – plasten. Han var otroligt ivrig att lära sig och beskriver exalterat hur han tillbringade de första två månaderna med att experimentera och lära sig allt om olika sorters plaster.

 

”Jag lärde mig hur olika plaster luktar, hur röken ser ut när de brinner, hur de låter när de faller i golvet, vad som händer när man repar dem eller lägger dem i vatten”, säger han.  ”Jag skulle nog säga att mitt förhållande till plast är ganska personligt.”

 

Länken mellan Europa och Kina

 

Hans omfattande plastkunskaper har hjälpt honom många gånger. ”Man kunde inte alltid lita på de som sålde plastavfall när de sade ’Jag har det här och det här materialet. Vill du köpa det? Jag åkte alltid dit för att se med egna ögon, och ofta var det inte samma material som de hade sagt.”

 

I ungefär tolv år köpte och sålde Krueger plastavfall i en rad europeiska länder för att sedan sälja det till återvinningsanläggningar i Europa, men framför allt i Kina. Han besökte leverantörerna, skrapade på plasten, luktade på den och fattade snabba beslut. Det är på det viset han föredrar att göra affärer, säger han.

 

Ibland, när vi var utomhus på kvällen, kunde jag urskilja dofterna av olika sorters plast som brann.

 

Han hade också börjat tycka om Kina. Importen av plastavfall belastade dock Kina med stora mängder plast. Allt lämpade sig inte för återvinning och anläggningarna var överbelastade. ”Jag bodde i Tianjin i ett år”, minns han. ”När vi var utomhus på kvällen kunde jag ibland urskilja dofterna av olika sorters plast som brann.” Behovet av förändring låg alltså, bokstavligt talat, i luften.

 

Kinas förbud mot plastimport fick stora konsekvenser för Europa. ”Hälften av vår återvinningskapacitet försvann mellan den 31 december 2017 och 1 januari 2018. Jag tycker nästan att det är lite festligt att samtidigt som Kina meddelade att de inte längre tar emot plastavfall, tillkännagav EU sina nya återvinningsmål – särskilt eftersom det har varit bearbetningen i Kina som har gjort att så mycket har kunnat återvinnas i Europa.”

 

Planen är att EU till 2030 ska återvinna 55 procent av plastförpackningarna. Det är ett ambitiöst mål som kräver att de befintliga mekaniska återvinningsanläggningarna i Europa fyrdubblas. Krueger är övertygad om att en sådan expansion inte kan genomföras i tid.

 

”För egen del skulle jag nog ge upp om jag hade mål som jag visste att jag inte kunde nå. Jag tror att det vore bättre att ge människor mer realistiska mål att sträva mot.” Enligt Krueger kan EU-målen inte nås med bara mekanisk återvinning. Om vi däremot kombinerar den med den snabbt växande kemiska återvinningen kan vi kanske ha en chans.    

 

Det arbete Neste gör med plaster har vuxit fram ur företagets mission att skapa nya, mer hållbara lösningar som minskar beroendet av råolja. Återvinningen av plast är en fascinerande del av det arbetet, som dessutom ligger helt rätt i tiden. Eftersom plast består av kolväten handlar det för Neste om att lyckas förvandla plastavfallet tillbaka till råmaterialet. Företaget är med om att bygga upp en ny och spännande bransch, en mer hållbar plastekonomi där kemisk och mekanisk återvinning får att samverka.

 

Återvinningsbranschen behöver tänka om

 

Just när det kinesiska förbudet mot plastavfall var på väg att förändra hans karriär blev Krueger rekryterad till Nestes projekt för kemisk återvinning, där han nu arbetar med att köpa in det plastavfall som kemiskt ska konverteras till råmaterial.

 

”Jag kände inte till Neste”, minns han. ”Men jag kände till kemisk återvinning och såg det som en möjlighet. Från början tänkte jag: Tror de verkligen själva på det de håller på med? Och det gör de uppenbarligen.” Det första året flyttade han till Esbo för att arbeta på Nestes kontor i Finland. Sedan öppnade Nestes Düsseldorf-kontor och Krueger flyttade med dit.

 

Krueger erkänner att han, efter att ha arbetat inom återvinningssektorn, upplevde något av en kulturchock.

 

Under det första året på Neste insåg han att alla fokuserade på långsiktighet. Eftersom han ingick i ett team som skulle arbeta fram en ny lösning på problemet med plastavfall kunde han inte längre köra ett sprinterlopp med en serie snabba beslut, utan var tvungen att anpassa sig till ett arbetstempo som styrdes av strategier och F & U-arbete. Och det var inte den enda skillnaden.

 

Jag ser mig själv som ett slags tolk mellan de här två grupperna – återvinning och raffinaderi.

 

”Jag insåg att jag dessutom talar ett helt annat språk. Det var inte så lätt att förstå de som kom från raffinaderisidan, eller att få dem att förstå återvinningssidan. Ibland låter det som om vi talar samma språk, medan vi i själva verket talar om olika saker.”

 

Men i en omgivning som är helt inställd på att skapa en sluten cirkel där nya, fossila råmaterial inte längre behövs för att tillverka plast, och där mekaniska och kemiska återvinningsprocesser samverkar för att se till att den plast vi en gång tillverkat återanvänds maximalt vid produktionen av ny, är det otroligt viktigt att experterna på raffinering och återvinning kan arbeta nära tillsammans. När Krueger väl förstod sig på skillnaderna mellan de båda gruppernas språk hade han hittat sin nisch. ”Jag ser mig själv som en slags tolk mellan de här två grupperna – återvinning och raffinering.”

 

Då trodde jag inte att allt tal om att skapa en friskare planet var på allvar. Jag trodde att det handlade om marknadsföring.

 

Krueger behövde också vänja sig vid Nestes ideal och filosofi. ”Alla presentationer inleddes med ’Vi vill göra planeten friskare för våra barn’. När jag började här visste jag ärligt talat inte om det var på allvar. Jag trodde att det mest handlade om marknadsföring.”

 

Även sett ur Kruegers pragmatiska perspektiv var det tydligt att återvinningsbranschen behövde en genomgående förändring. ”Jag tror att den mekaniska återvinningen fortfarande ser den kemiska som en konkurrent, när de två i själva verket kompletterar varandra.”

 

Det är inte alla material som kan återvinnas mekaniskt. Den kemiska återvinningen kan, när den väl kommer igång i industriell skala, bearbeta en del av dessa plaster och omvandla dem till råmaterial för nya produkter. Med kemisk återvinning kan också livslängden öka för de plaster som återvinns mekaniskt.

 

”Ett plastmaterial kan bara återvinnas mekaniskt några gånger”, säger Krueger. ”Med kemisk återvinning – där plastavfall bearbetas kemiskt eller termokemiskt till ett nytt råmaterial – kan vi återuppliva det. Samma material blir en ny plast som sedan kan återvinnas mekaniskt igen efter användning. På så vis blir den kemiska återvinningen en del av cykeln och kretsloppet sluts för de plastmaterial som hittills inte har gått att återvinna.”

 

Återvinningsbranschen behövde en genomgående förändring. ”Jag tror att den mekaniska återvinningen fortfarande ser den kemiska som en konkurrent, när de två i själva verket kompletterar varandra.”

 

För att den kemiska återvinningen ska kunna skalas upp till en omfattning där den på allvar kan bli en del av återvinningsprocessen krävs samarbete, inte bara mellan raffinerings- och återvinningsbranschen utan också mellan människor från olika länder och med olika perspektiv.

 

Det är i sådana här situationer, när han kan ta på sig rollen att vara besvärlig, som Krueger kommer till sin rätt.

 

”Många ser det som störande när människor har olika idéer och uppfattningar, men jag gillar störningar. Jag försöker alltid föra fram olika perspektiv där det går, eftersom jag anser att vi behöver få input från alla håll. Det gäller särskilt när vi ska bygga upp ett nytt system inuti återvinningsekonomin, som vi gör nu med den kemiska återvinningen.”

 

Förändra vårt sätt att se på plastavfall

 

Samtidigt behöver återvinningen en ny filosofi. Uttrycket ”Det som är avfall för en person är råmaterial för någon annan” var länge ett mantra inom återvinningsbranschen och Krueger erkänner lite generat att han också följde det ett tag.

 

Nu har han övergivit det och låter till och med lite frustrerad när han berättar hur ett företag nyligen frågade honom vad de behöver göra för att deras produkter ska kunna återvinnas kemiskt.

 

”Jag sade till dem att det de behöver göra är att förhindra att produkterna återvinns kemiskt.”

 

När väl den kemiska återvinningen är igång i stor skala skulle Krueger önska att företagen väljer att se på de kemiskt återvunna materialen som råvara i sin produktion, i stället för att se på sitt avfall som råvara för återvinningsprocessen.

 

Krueger ser framför sig hur människor i framtiden inte ens kan föreställa sig att det någonsin har funnits plastavfall i havet.

 Att vanliga konsumenter också behöver förändra sitt sätt att tänka är något som ligger Krueger varmt om hjärtat. ”Det ges fortfarande ingen utbildning om det här”, säger han nästan upprört. ”Hur man tar hand om sopor på ett ansvarsfullt sätt diskuteras inte alls på min sons skola. Det ingår inte i skolsystemet.”

 

Ändå är Krueger optimistisk. Han ser framför sig hur människor i framtiden inte ens kan föreställa sig att det någonsin har funnits plastavfall i havet. ”Alla kommer att säga ’Det här är ju helgalet! Vi kan fortfarande göra ny plast av det där!’”

 

Nu för tiden ansluter han sig helt till Nestes mission om att göra planeten friskare för våra barn. ”Det handlar inte bara om marknadsföring – det kan jag intyga – utan är verkligen något som vi tror att vi kan genomföra.”

 

”När jag började på Neste såg jag det mest som ett sätt att stanna kvar inom återvinningsbranschen, fast med en annan infallsvinkel. Men nu har jag fått upp ögonen för vad som händer med planeten och vet att jag kan hjälpa till att göra saker och ting bättre. Men jag kan inte göra det på egen hand, det är då ett som är säkert.”

 

Då är det tur att han inte är ensam. Med sitt team på Neste och kontakter inom den bredare branschen för mekanisk och kemisk återvinning, ingår Krueger i ett större samarbete för att förändra vårt sätt att se på och hantera plastavfall.

 

Trots att det alltid har varit ett lagarbete är Krueger stolt över att kunna säga att han är en del av det. ”Ärligt talat skulle jag gärna vilja avsluta mitt yrkesliv med att kunna säga till mina barnbarn ’Titta, det här är kemisk återvinning. Och jag var en av dem som hjälpte till att starta upp den.’”

Share article