Hållbarhet
3.03.2020

Att ta steget ut i det okända: Så formar designfiktion framtiden

Text: Jamie Graham och Matt Potter

Illustration: Brett Ryder

Allteftersom innovation och hållbarhet visat sig ge positiva effekter har fler företag tagit nästa steg och börjat använda science fiction och kreativt tänkande för att ytterligare förstärka sina FoU-team.

Här får du veta:

 Vad designfiktion är för något och hur det fungerar.

 Hur designfiktion driver forsknings- och utvecklingsarbete på några av världens mest framåtblickande företag.

 Vilka möjligheter och fördelar det finns med att använda sig av futurologer och science fiction-författare inom stora verksamheter.

 Några intressanta exempel på hur science fiction som skapades för flera decennier kan forma vår framtid idag.

Det lustiga med innovationer är att ingen någonsin ser att de är på väg, men när de väl är här verkar de så självklara.

En artikel i The Times från 1884 beskrev hur samtliga gator i London till slut skulle komma att begravas under ett lager av ”nio fot hästgödsel”. Det var en helt rimlig slutsats utifrån de prognoser som fanns då – London växte snabbt, antalet hästdragna transporter ökade och matematiken kom fram till nio fot.

Men samtidigt pågick det förändringar på en helt annan, större skala, än vad beräkningen hade tagit hänsyn till. Urbaniseringen och det växande behovet av att kunna förflytta allt fler människor och mer gods – med ett transportmedel som var enklare att tillverka, använda och förvara – ledde fram till en innovation som gjorde prognoserna helt meningslösa. När bilen väl uppfunnits var både gödselns och hästens dagar på Londons gator räknade.

Det är lätt att dra på munnen åt allt det här. Samtidigt gick den person vars futuristiska maskin kom att orsaka hela den här omvälvningen, den tyske uppfinnaren och bilpionjären Karl Benz, i exakt samma fälla när han 1898 förutspådde att det aldrig skulle finnas mer än en miljon bilar i världen eftersom det bara fanns ett begränsat antal chaufförer. Benz må ha uppfunnit bilen, men inte heller han kunde alltså föreställa sig de omfattande sociala, ekonomiska och politiska förändringar som skulle göra chaufförer överflödiga under det kommande 1900-talet.

Påverka eller bli påverkad

Det är lätt att vara efterklok eller som filosofen Søren Kierkegaard säger; livet går bara att förstå när du tittar bakåt men det måste levas framåt. 

För företagsledare som vill satsa på innovation och hänga med i utvecklingen innebär allt snabbare innovationscykler att de måste släppa taget om sina bekväma och invanda sanningar, eftersom dessa bygger på prognoser som gjorts utifrån existerande villkor. Henry Ford, industrialisten och verksamhetsprocessinnovatören som var samtida med Benz, sägs ha yttrat: ”Om jag hade frågat folk vad de ville ha, skulle de ha sagt snabbare hästar.”

Livet går bara att förstå när du tittar bakåt men det måste levas framåt.

Ford kunde tänka bortom nuet, utan att låta sina tankar vara bundna av det som hade gjorts tidigare. Det är en förmåga som Toby Heaps på Corporate Knights, en organisation som övervakar företagsvärldens hållbarhet, ser hos de som intar ledande position bland de idag mest hållbara företagen.

”Det finns ledare på toppen av världens mest hållbara organisationer som har bestämt sig för hur de vill att framtiden ska se ut”, berättar han på telefon från Corporate Knights kontor i Toronto, där man förbereder sin Global 100-rapport med 2020 års hållbarhetsindex. ”De går sin egen väg. De är vad jag skulle kalla för ’future makers’, inte ’future takers’.”

Det visar sig att framtiden är just den punkt som några av världens mest innovativa företag riktar in sin forskning på – ett mål som ligger utanför deras egna branscher och snarare är en del av hypotetiska framtidsscenarier vi känner igen från science fiction-genren. De arbetar inte för att ta fram prognoser utifrån dagens trender, utan genom att föreställa sig hypotetiska framtida konsumtionslandskap, produkter, problem, konkurrenter och möjligheter som sedan placeras in i påhittade scenarier, innan någon form av operativt arbete påbörjas. Det är ett tillvägagångssätt som ibland kallas för scenarioplanering.

Världens mest innovativa företag riktar nu sina tankar mot den mer avlägsna framtiden.

Näringslivets behov av scenarioplanering ligger till grund för det arbete som utförs av Oliver Freeman vid University of Technology Sydney Business School och Richard Watson vid London Business School. Deras klassiska bok Futurevision: Scenarios For The World In 2040 (2012) försöker få företagschefer att sluta driva sin verksamhet framåt i samma riktning som tidigare, för att istället tänka längre, på nästa steg.

Boken är full av tankeexperiment, till exempel det här utifrån ett innovationsteams perspektiv: ”Hur skulle ett oljepris på 200 dollar per fat förändra världen? Kommer människor att förflytta sig mindre eller kan höga matpriser leda till en oväntad minskning av fetma? Tänk om vi uppfinner en ny teknik som använder sig av fotosyntes och lyckas göra energi så gott som gratis?”

Perttu Koskinen leder Nestes enhet för Innovation, Discovery and External Collaboration, (Innovation, Upptäckter och Externa samarbeten). Han förstår vikten av att ta ett steg bort från det som är här och nu, och beskriver chefskapet för avdelningen som att ständigt kliva ut i det okända. Eftersom Neste arbetar med en av världens största utmaningar – att minska klimatförändringarna – krävs det att man är beredd att ta det klivet.

Hypotetiska scenarier är trots allt bara så detaljrika som deras skapare har lyckats göra dem.

Det är lätt att se Koskinens poäng. Hade du sagt för bara några år sedan att man 2020 rutinmässigt skulle köra kommersiella flygplan och dieselfordon på bränsle som tillverkats av överblivet fett skulle du ha fått höra att det var rena fantasier eller science fiction.

Ironiskt nog är fantasi exakt vad företag världen över har börjat använda sig av inför nästa innovationsvåg. Hypotetiska scenarier blir trots allt bara så detaljrika som deras skapare lyckas göra dem. Det är här “designfiktion” kommer in.

Att läsa sig till framtiden

Nästa gång du använder en iPad kan du tänka på att en sådan platta finns med i Stanley Kubricks 2001: Ett rymdäventyr – en mästerlig science-fiction-film från 1968 som även förutsåg Skype, kreditkort och rymdturism.

Att de som utvecklar ny teknik hämtar inspiration från science fiction – eller spekulativ fiktion, om man föredrar den mer akademiska termen – är inget nytt.

Vägen från science fiction visioner till verklig teknik är en mer vältrampad sådan än de flesta tror.  

Robotar finns överallt inom industrin, men själva ordet uppfanns av den tjeckiske dramatikern och romanförfattaren Karel Čapek, vars framgångsrika pjäs R.U.R. från 1921 innehöll humanoida maskiner som tjänade människan. Han namngav dem med det tjeckiska ordet robota, som betyder trälarbete eller hårt slit.

Čapek är inget undantag. Vägen från science fiction visioner till verklig teknik är mer en mer vältrampad sådan än de flesta tror. När tidigare NASA-ingenjören Jack Cover konstruerade elchockvapnet TASER 1970 kom inspirationen direkt från hans favoritbok som barn. Romanen Tom Swift And His Electric Rifle av Edward L. Stratemeyer ingick i en äventyrsserie för pojkar som skrevs 1911. Påverkades verkligen Covers moderna uppfinning av bokens futuristiska elvapen? Tja, själva namnet TASER är en akronym för ”Thomas A. Swift’s Electric Rifle”.

Den spekulativa litteraturen är full av teoretiska uppfinningar och påhittad teknik som senare har blivit verklighet. Isaac Asimov, Arthur C. Clarke, Philip K. Dick och William Gibson – män som myntade begrepp som”cyberrymd” och ”hackare” – blev kända över hela världen för att ha lyckats förutsäga framtiden genom den teknik de diktade upp, eller kanske mer korrekt, för att ha skapat tänkbara framtidsvisioner med teknologi, tankar och levnadssätt som i efterhand genomsyrat vår kultur och inspirerat företag till konkreta investeringar.

I spekulativa filmer och romaner har stora tänkare med hjälp av sin enorma fantasi lagt fram oräkneliga ”Tänk om?”-scenarier utan att låta sig besväras av de praktiska problemen med att få dem att fungera. Det är en frihet som handlar om att frigöra sig från de antaganden och fastlagda förutsättningar som styr oss, och det kan påverka dem som arbetar med olika projekt och branscher, på olika tider och platser. 

Harvard Business Review skrev följande om Kodak: ”De lyckades inte förutse att delning av foton på webben var den nya affärsverksamheten, inte bara ett sätt att utvidga deras befintliga fotoutskriftsverksamhet. Kodak köpte Ofoto, en plattform för att dela bilder, redan 2001. Men i den värld som fanns innan Myspace (som kom 2003) och Facebook (2004) kunde fotoframkallningsjätten inte föreställa sig att delning av bilder på webben skulle komma att bli något mer än bara ett sätt att skicka bilder vidare för utskrift. ”Kodak Moment” var tidigare företagets slogan för de värdefulla ögonblick man lyckats fånga på film – nu har det blivit en fras som beskriver hur stora företag misslyckats med att se in i framtiden och får betala för det.

Företag som Tesla, Google, Disney, Microsoft och Apple anställer nu till och med science fiction-författare.

När riskerna för företag att misslyckas med sina framtidsspaningar är så stora och den potentiella vinsten med att träffa rätt är så betydande, är det inte konstigt att företag anställer kreativa hjärnor med rik fantasi för att skapa teoretiska simulationer av verksamhetens framtid.

Företag som Tesla, Google, Disney, Microsoft och Apple anställer nu till och med science fiction-författare, även om de själva väljer att kalla det för ”designfiktion”. Författarnas värde ligger i att de kan skapa visioner av framtiden som hjälper företaget att hinna dit innan verkligheten kommer ikapp i form av konkurrens eller konkurs. Som en del av avtalet får företaget dessutom behålla immaterialrättigheterna till framtidsscenariot.

Det är här begreppet ”designfiktion” kommer in – den nya termen för hur fantasi används för att stimulera innovation. För närvarande driver designfiktion på forsknings- och utvecklingsarbetet hos några av världens mest innovativa företag.

Så används science fiction inom FoU

Designfiktion utgår från ett föremål eller en idé och undersöker alla dess möjligheter, fallgropar, tänkbara användningsområden och möjliga utvecklingsriktningar genom att skapa ett helt narrativ och en hel värld omkring det.

Precis som i science fiction ska föremålet man föreställer sig, och världen det förekommer i, kännas autentiska. De ska ha sina egna principer och system samt styras av fasta regler. Termen ”designfiktion” användes första gången av den Hugo-prisvinnande författaren Bruce Sterling i boken Shaping Things från 2005. ”Designfiktion är ett medvetet användande av utvalda prototyper för att få någon att tro på den förändring berättelsen innebär”, säger Sterling. ”Man tänker mycket noga igenom potentiella föremål och tjänster för att få människor att koncentrera sig på dem i stället för på hela världar, politiska trender eller geopolitiska strategier.”

”Vad häftigt det skulle vara om den fanns på riktigt.”

När man ber honom att ge ett exempel väljer Sterling surfplattan i 2001: Ett rymdäventyr. ”Killen håller i något som uppenbart är en iPad”, säger han. ”Den ser verkligen ut som en, inte sant? Det här kom faktiskt fram i stämningsprocesserna mellan Samsung och Apple. Det är framgångsrik desginfiktion på så sätt att det är en tydlig prototyp. Man ser en iPad i filmen och reagerar inte bara med ”Åh, vad är det där för något?” utan med ”Vad häftigt det skulle vara om den fanns på riktigt.”

I praktiken innebär det att företag som vill utforska nya idéer, gå igenom oförutsedda konsekvenser av en planerad handling eller förbereda sig på ”svarta svanar”, anställer futurologer och science fiction-författare för att hjälpa dem att föreställa sig och simulera hypotetiska framtidsscenarier på ett sätt som är mer autentiskt. 

Microsoft har under lång tid placerat prototyper av framtidens teknik i Hollywoods filmer.

En del väljer att visa produkter och tjänster som framställts genom designfiktion, på samma sätt som flygplans- och biltillverkare visar upp konceptmodeller: inte för att sälja den här och nu, utan som ett test för tänkbara nya inriktningar där man förbereder både konsumenter och innovatörer på koncept som en dag kommer att bli verklighet. Microsoft har under lång tid placerat prototyper av framtidens teknik i Hollywoodfilmer för att allmänheten lättare ska ta till sig dem när de, eller något som liknar dem, till slut hamnar på marknaden. 

Samtidigt tjänar företagssponsrad designfiktion även ett högre syfte. Ett vanligt sådant är att ta reda på hur de här produkterna förhåller sig till omvärlden och vilken etisk betydelse de kan få.

I essän Design Fiction: A Short Essay On Design, Science, Fact and Fiction från 2009 skriver teknologen, företagskonsulten och ”sakernas internet”-pionjären Julian Bleecker att: ”Vi kan använda det särskilda föremålet i en berättelse och placera det i bakgrunden som om det vore trivialt och ganska vanligt förekommande – eftersom det är, eller skulle kunna vara det. Uppmärksamheten fokuseras på människorna och den dramatiska spänningen mellan dem, precis som det ska vara. ”Sakernas internet är föremål för mycket designfiktion just nu. Företagen brottas med dess effekter, på inte bara tekniken, utan också på datalagstiftning och samhällets inställning till företagens visioner om ett uppkopplat hem.

Science fiction-författare undersöker för- och nackdelar med olika tekniker och idéer – och hur de kan bidra till planetens och allas vår framtid.

En stor del av science fiction-författarnas arbete går ut på att undersöka för- och nackdelar med olika tekniker, idéer och arbetssätt och ta reda på hur de kan bidra till planetens och allas vår framtid. Bleecker skriver om ”kreativa provokationer, ställda frågor, innovationer och utforskande.”

”Utvecklingen av ny bioteknik och genteknik har fått författare som Margaret Atwood att skriva om dystopiska världar där dessa står i fokus”, säger Sophia Brueckner, en forskare på Massachusetts Institute of Technology som 2013 slog sig ihop med kollegan och läraren Dan Novy för att ge en kurs med namnet Science Fiction to Science Fabrication på MIT Media Lab i Massachusetts. ”Författare har utforskat ämnen som dessa ingående under flera decennier, och jag känner att det kan vara lika viktigt att läsa deras verk som det är att läsa forskningsrapporter.”

Brueckner och Novys studenter får i uppgift att skapa funktionella prototyper med inspiration från böcker, filmer och videospel. Man uppmanar också klassen att diskutera de etiska implikationerna. 

”Science fiction är otroligt relevant för det arbete som pågår på MIT”, berättar Brueckner för The Atlantic. ”MIT Media Lab består av många olika forskningsområden, till exempel biomekatronik, fysiska medier och flytande gränssnitt. För var och en av de här grupperna finns en motsvarande undergenre av science fiction, och ofta har författarna där redan utforskat närliggande ämnen under flera decennier. De här författarna gör mer än att bara komma med profetior om modern teknik – de funderar också ingående på vilka konsekvenser deras fiktiva uppfinningar får.”

Futurologer i styrelserummet

Därifrån var steget inte långt till att de här kreativa hjärnorna faktiskt började anställas av näringslivet (även om det kanske var ett gigantiskt steg för många företag).

Produktionsbolaget DreamWorks är ett av de företag som anställer team av futurologer, där man likt MIT arbetar tvärvetenskapligt för att generera designfunktion för både den egna verksamheten och olika individuella, kreativa projekt. Ett av de mest berömda – för att inte tala om stjärnspäckade – projekten var Steven Spielbergs Minority Report (2002).

Filmen baseras på Philip K. Dicks novell The Minority Report från 1956 och är en science fiction neo-noir som utspelar sig 2054. Steven Spielberg var angelägen om att den framtid han visade, med svävande skärmar och problem med artificiell intelligens och dataavtryck som inkräktar på vår integritet, skulle kännas autentisk. Därför bjöd han in 15 experter, med författaren Douglas Coupland, arkitekten Peter Calthorpe, datavetaren Neil Gershenfeld, biomedicinforskaren Shaun Jones, datavetaren Jaron Lanier och den tidigare dekanus i arkitektur på MIT William J. Mitchell, för att nämna några exempel, till ett hotell i Santa Monica för en tredagars ”tankesmedja”. Deltagarna fick i uppgift att inte bara undersöka de tekniker som fanns i källmaterialet, utan att även konstruera dem och skapa realistiska, hypotetiska situationer där händelser i boken kunde utspela sig.  

Författaren och teknikkonsulten Neal Stephenson vill att unga forskare och ingenjörer ska inspireras av ”stora tankar”. Därför slog han sig 2012 ihop med Center for Science and the Imagination (CSI) vid Arizona State University för skapa Project Hieroglyph, ett webbaserat projekt som tillhandahåller ”ett utrymme där författare, forskare, artister och ingenjörer kan samarbeta kring kreativa, ambitiösa visioner av en nära framtid”. 

Samtidigt har Jordin Kare, astrofysiker på det Seattle-baserade teknikföretaget LaserMotive, betonat att ”en stor del av dem som står för vetenskapens utforskande tänkande har en koppling till science fiction-världen.”

Det är ett hönan-och-ägget-scenario: vi konstruerar vår miljö och miljön konstruerar oss. 

Cory Doctorow, romanförfattare, aktivist och medredaktör för bloggen Boing Boing, är en sådan person. På listan av företag som han har arbetat med att fantiserat ihop teoretiska framtider åt finns bland annat Disney och Tesla. ”Jag gillar verkligen designfiktion eller så kallad prototyping”, berättar han för Smithsonian. ”Det är ingenting konstigt med att företag vill göra det – beställa en berättelse om människor som använder en teknik för att avgöra om den tekniken är värd att arbeta vidare med. Det är som när en arkitekt skapar en virtuell rundtur i en planerad byggnad.”

De flesta företag håller sin designfiktion hemlig – en del av lockelsen är ju att den är väl skyddad immateriell egendom – men ibland lyckas allmänheten få en skymt av den.

En video med titeln The Selfish Ledger (”Den själviska boken”), var endast tänkt för internt bruk på Google men läckte 2016 till The Verge. Ordleken i The Selfish Ledger (där själva titeln är en hyllning till evolutionsbiologen Richard Dawkins berömda verk Den själviska genen) gick ut på att våra liv registreras i allt större utsträckning och att ”boken” – det digitala registret över våra aktiviteter – kommer att börja påverka vårt beteende på individ- och samhällsnivå tills det påverkar hela vår art. Det är ett hönan-och-ägget-scenario: vi konstruerar vår miljö och miljön konstruerar oss. 

Att ta klivet

Att ta klivet från traditionell forskning och utveckling och in i författarnas och artisternas oförutsägbara, ofokuserade och ofta icke-affärsmässiga hjärnor är fortfarande något som får vissa företag att tveka.

Ju fler företag som beslutar sig för att följa i teknikjättarnas fotspår och lita på instinkterna hos samhällets största tänkare, desto mindre låter tanken med designfiktion som en chansning och istället mer som en investering i att bygga upp ett kapital i fantasiförmåga.

Tanken med designfiktion börjar låta allt mindre som en chansning och mer som en investering i fantasiförmåga.

Watson och Freeman uppmuntrar företagsledare att bryta sig loss från det som är här och nu om de vill undvika de självpåtagna bojor som begränsade Karl Benz vision. En tanke som bidrar till diskussionen om fördelarna med neurodiversitet och välbalanserade team inom ett företag. Ju mer mångsidigt tänkande och bred input, desto mer rustat för framtiden blir verksamheten.

När forskaren och Nestes FoU-stipendiat Ulla Kiiski gjorde ett genombrott inom hållbart bränsle 1993 hade hon också fått hjälp av en ”tankesmedja” bestående av människor som inte arbetade inom energisektorn, utan var akademiker. De första idéerna och tankarna till Kiiskis forskning kom efter att hon kommit i kontakt, och interagerat med, externa forskare och akademiker och läst uppsatser och artiklar inom kemi som kanske inte hade så mycket att göra med det ämne som på den tiden var Nestes viktigaste affärsverksamhet. Hennes genombrott fungerar som en påminnelse om att även om designfiktion inte passar alla verksamheter, kan ett utforskande tänkande i någon form – vare sig det är akademiska avhandlingar inom närliggande vetenskaper eller bara ett breddat läsande och studerande – hjälpa ditt team att lyfta blicken och se bortom er verksamhet och dess nedärvda sanningar. För att därigenom bli bättre på att upptäcka nya arbetssätt och möjligheter.

Att tänka företaget in i framtiden kan också bidra till att göra det mer hållbart. Du kan, med Toby Heaps ord, bli en ”future maker” i stället för en ”future taker”.

Science fiction har utmanat vårt sätt att tänka på framtiden i över tvåhundra år. Nu nöjer sig inte näringslivet med att leta igenom den efter något av värde när den väl har publicerats, utan väljer att utnyttja dess teoretiska potential direkt från källan.

Designfiktion kommer inte att ge oss färdiga svar eller erbjuda definitiva slutsatser. Men det kan tjäna som ett av flera verktyg som gör det möjligt för en verksamhet att bli mer utforskande, ge upphov till mer autentiska simulationer och skapa en mer träffsäker bild av framtiden. Denna uppenbara potential kan visa sig vara otroligt värdefull för näringslivet. 

Från science fiction till verklighetens vardag

Det handlar inte bara om en iPad eller artificiell intelligens. Här är åtta av de mest träffsäkra förutsägelserna om (den nära) framtiden som gjorts inom science fiction.

  1. Frank Herberts Dune (1965) är en form av ekologisk designfiktion. Den uppdiktade planeten Arrakis är en ökenvärld som ödeläggs av mänsklighetens okontrollerade expansion, trots den uråldriga befolkningens varningar att människorna måste behöver bli ”ekologiskt läskunniga” om de vill att den interplanetära handeln ska förbli hållbar. Boken innehåller ord som påminner om det tal Greta Thunberg nyligen höll i FN: ”Människor och deras aktivitet har varit som en sjukdom för planeten. Man kan inte fortsätta att stjäla det man behöver utan att tänka på dem som kommer efter.”
     
  2. Mobiltelefonen dök först upp i Star Trek (1966) som en fickstor kommunikationsapparat med uppfällbar antenn.
     
  3. Science fiction-författare har alltid fascinerats av hållbara bränslen. Solsegel är inne för satelliter, sonder och andra rymdfarkoster, men också för vissa experimentella flygplan. Redan i Jules Vernes roman Från Jorden till månen, som gavs ut 1865 och senare blev berömd genom den tidiga stumfilmen Une Voyage Dans La Lune, förekom rymdskepp som ”drivs av ljuset” från solen. Rymdfarkosten i Douglas Adams Liftarens guide till galaxen drivs av en Osannolikhetsdrift, där kraften genereras av den skiftande balansen mellan sannolikheter. Även om denna teknik ännu inte har lett till några nyheter inom framdrivningsteknik eller bränsle, har dess principer kusliga likheter med de som ligger till grund för kvantdatorer.
     
  4. Robotar spelar en viktig roll i Fritz Langs episka stumfilm Metropolis (1927).
     
  5. Militärdrönare attackerar från himlen i filmen Terminator (1984).
     
  6. Förarlösa bilar förekommer i Total Recall (1990), en annan actionfilm med Arnold Schwarzenegger och sci-fi-tema.
     
  7. Hörlurar inne i örat, så kallade earbuds, blev populära 2001 när Apple släppte sin modell för iPod, men förekom redan 1966 i filmen Fahrenheit 451. Filmen bygger på Ray Bradburys roman med samma namn från 1953, och ja, trådlösa hörlurar som skickar in ord och musik direkt in i karaktärernas hörselgångar fanns redan där.
     
  8. Blade Runner-författaren Philip K. Dicks roman Ubik från 1969 fick förnyad uppmärksamhet när den började användas av teknologerna i Silicon Valley. Särskilt av dem som utvecklar program för sakernas internet, från smarta hem till förarlösa bilar. Det finns särskilt ett stycke som citeras ofta, eftersom det får oss att förutspå en möjlig konsekvens av vårt AI-beroende. Texten ”Dörren vägrade att öppna sig. Den sade ’fem cent, tack’.” följs av ett gräl mellan en lägenhetsinnehavare och hans uppkopplade lägenhetsdörr – som av ett sammanträffande talar på ett sätt som påminner väldigt mycket om Siri och Alexa.

Share article