Hur mänskligheten glömde bort hållbar energi

Cirkulär ekonomi är den naturliga ordningen på vår planet, något som mänskligheten glömde bort på vägen. I vår strävan efter att åter göra vårt energisystem koldioxidneutralt går forskarna nu tillbaka till forntida innovationer i jakt på inspiration till de kommande 100 åren av hållbar energiproduktion.

Du kommer att:

​ Få veta varför cirkulär ekonomi är ett uråldrigt projekt – och hur det gick till när mänskligheten glömde bort det

​ Lära dig mer om vilka innovationer, skapade av förhistoriska och forntida kulturer, som lade grunden för 2000-talets energisystem

​  Ta del av diskussionen om huruvida historiker om 100 år kommer titta på vårt energisystem och säga att vi gjorde tillräckligt för att stoppa klimatförändringarnat

 

När man flyger över jordens vidsträckta oceaner kan man få syn på något som tycks komma direkt ur en science fiction-film: enorma arméer av gigantiska vindturbiner i raka led, som reser sig rakt ur vattnet, med sina långa vingar som sträcker sig ut, som för att väcka vår uppmärksamhet. Det är svårt att föreställa sig att denna futuristiska bild har något att göra med forntida historia. Men det vi ser är faktiskt slutprodukten av en innovation som påbörjades för tusentals år sedan.

Under människans historia har vår existens varit beroende av vår förmåga att skapa energi. Det många nog inte inser idag – åtminstone inte vid en första anblick – är att flera av de tekniker vi nu betraktar som framtiden för hållbar energiproduktion de facto uppfanns redan i vårt förflutna. Innan vi blev beroende av fossil energi lyckades människan utnyttja naturens enorma kraft på ett mer hållbart sätt i miljontals år. Nu behöver vi åter utforska och erövra detta tankesätt.

Hur fossil energi blev den dominanta kraften i världen

När den första kommersiella oljekällan började tappas upp i Nordamerika på 1850-talet belv det startskottet för en hel industri, som förändrade vårt sätt att leva, arbeta och resa. Råolja var dock ingen ny bekantskap: vid den tiden hade forntida kulturer använt olja i årtusenden, exempelvis för impregnering, för att skapa brinnande vapen och för medicinska ändamål. Kineserna var enligt uppgift de första som upptäckte oljefyndigheter under marken vid saltbrytning, och i de kinesiska historieböckerna beskrivs 30 meter djupa oljekällor så tidigt som år 500 f.Kr.

Det var dock inte förrän under den industriella revolutionen som fossila råvaror kom att spela en avgörande roll i våra liv.

På 1800-talet började vi använda kol, först för att driva ångmaskiner och senare till elektricitet. Det öppnade för användning i privathushåll, till transporter och fabriker. I mitten av århundradet uppfanns den nödvändiga tekniken för att raffinera olja och plötsligt kunde råolja omvandlas till användbara produkter, som fotogen och petroleum. I början av 1900-talet ledde privatbilismens uppkomst till en radikalt ökad efterfrågan på bensin, vilket uppmuntrade till en vidareutveckling av oljeraffinering. Naturgas användes till en början kommersiellt till belysning i hus och på gator i England i slutet av 1700-talet, under de kommande två århundradena utökades sedan användningen av gas till produktion av värme och el.

 

Den första kommersiella oljekällan, byggd i Titusville, Pennsylvania, år 1859, var prototypen för moderna oljeplattformar.

Födelsen av fossilindustrin var en katalysator för enorma förändringar och nya möjligheter. Befolkningen i världen växte och livskvaliteten höjdes. Föga anade vi då hur skadliga framstegen var för miljön och ytterst, hur kortlivad den fossila energins tidsepok skulle bli.

Uttrycket “cirkulär ekonomi” började förvisso sprida sig i modern tid på 1970-talet, men fram tills den fossila energins era hade vi redan under lång tid levt enligt principerna för en cirkulär ekonomi. Människan levde av befintliga resurser, vilket innebar att de energikällor vi använde generellt ersattes i ungefär samma takt som vi förbrukade dem.

 

Fossil energi var en ekvation som inte gick ihop, och vi insåg – nästan för sent – hur dåraktiga vi hade varit.

Med fossil energi tar det miljontals år för råvaran att bildas och bara minuter att förbränna. Det var en ekvation som inte gick ihop, och vi insåg – nästan för sent – hur dåraktiga vi hade varit.

 

”En liten plump i protokollet sett till hela den mänskliga historien”

Även om fossil olja och gas idag kan verka naturligt som den dominanta energikällan, kommer historiker så småningom att titta tillbaka på vårt fossila beroende som en avvikande period i energianvändningens långa historia – ett prometeiskt beteende där vi bränner oss själva om och om igen genom att orsaka skador på den planet vi lever av.

”Det är fysiskt omöjligt att de fossila kolvätenas tidsålder kan komma att bli något annat än en liten plump i protokollet, sett till hela den mänskliga historien”, säger professor Christopher Jones från Arizona State University Global Institute of Sustainability. Den stora frågan är snarare enligt Jones ”vad som händer härnäst.” Jones är författare till “Routes of Power” (Harvard, 2014), en bok om orsakerna till, och konsekvenserna av, den revolution som fossila bränslen gav upphov till. Han är också en ledande forskare på området historiska och sociala dimensioner av energisystem.

Den lilla ”plumpen i protokollet” – eran av kolväten och fossila bränslen – står i motsats till den följande utvecklingen av större, bredare och hållbara alternativa energikällor. Men vi kommer inte att återgå till de historiska källorna till energi, enligt Paul Warde, professor i miljöhistoria på universitetet i Cambridge, ”för sättet vi utnyttjar dem på idag är väldigt annorlunda.”

 

Att kopplas bort från vår energiproduktion

Fram till 1800-talet använde vi en stor del av vår mark till energiförbrukning – även om man inte såg på frågan på det sättet. Vi sådde grödor på fält för att odla mat, som sedan skulle ge oss vår energi. de reserver som fanns i skogsmarkerna och på i våtmarkens torv utanför våra byar var viktiga drivkrafter för vår ekonomi.

Sedan blev vi allt mer bortkopplade från våra främsta källor till energi.

 

Vi återgår nu till energikällor som vi tidigare avfärdat som gammaldags.

Den fossila energins tidevarv, som tog sin början på 1860-talet, gjorde att vi kunde transportera energi i form av kol, olja och gas över långa avstånd. En stor samhällsförändring var när energiproduktionen koncentrerades till ett begränsat antal specifika platser, som ofta var placerade långt från den miljö vi levde i. Som gruvor, raffinaderier och kraftverk. "Människor blev distanserade från källorna till vår energi, och man skulle kunna hävda att de därmed även tappade känslan för hur energi påverkade deras vardagsliv”, säger Paul Warde på universitet i Cambridge.

idag håller det åter på att förändras. I och med att vi erkänner den skadliga inverkan som överkonsumtionen av nya fossila råvaror har på vår planet, börjar vi istället gå tillbaka till uppfinningar som vi lämnat bakom oss och energikällor vi tidigare avfärdat som ineffektiva eller helt enkelt för gammaldags – vi ser nu på dem med nya ögon, och med ny teknik.

 

Nackdelen med förbränning

Exakt tid, datum och plats för när man avsiktligen tände den första elden har gått förlorad i historien – men det skedde i förhistorisk tid, under den paleolitiska eran, som började för omkring 2,5 miljoner år sedan. Vi vet att man eldade trä, den första formen av biomassa som människan använde som energikälla.

Den första eldstaden som dokumenterats tändes i Wonderwork-grottan i norra Sydafrika för omkring en miljon år sedan.

Forskarna är oeniga om huruvida elden – som vi vet skapades avsiktligen utifrån de arkeologiska lämningar som överlevt tills idag – var det första exemplet på hur trä användes som energikälla. (Andra, mindre välciterade, exempel daterar den första avsiktliga användningen av eld till närmare 500 000 år tidigare.) Men den kan ha använts för att värma upp grottan, lagat mat och skapa en ljuskälla för alla som samlades runt den. Den gav en plats att umgås på under natten, vilket skapade förutsättningar för berättarkonstens födelse.

Elden var en uppenbarelse för våra forntida förfäder: sätt eld på en bit trä så får du värme och ljus – två olika saker som man hade stor nytta av.

 

Människans DNA anpassades för att göra oss mer motståndskraftiga mot rök

Men redan här fanns en baksida: brinnande biomassa påverkar vår miljö och hälsa – vi får betala ett pris som vi först på senare tid har förstått att vi försöka minska.

Nästan lika snabbt som människan började tända eld på trä för att få värme och ljus började hon också att lida av de nya gifter som elden utsatte henne för. Med tiden anpassades människans DNA så att vi blev mer motståndskraftiga mot rök, den moderna människan har en genetisk mutation som gör att vi metaboliserar vissa gifter i brandrök i en mer säker takt. Ny forskning tyder också på att vanan att samlas nära varandra, kring en eld, kan ha gett upphov till spridningen av tuberkulos – en sjukdom som kan ha dödat fler människor än alla krig och all svält tillsammans.

Trots det överväger fördelarna, åtminstone på kort sikt. Det är en inställning som mänskligheten intagit vid många tillfällen, gentemot många energikällor, efter det. Dessa ser vid första anblicken ut att vara en välsignelse, men visar sig sedan komma med en hållhake.

 

Från grottmänniskans lägereld till framtidens biomassa

Trots vissa faror har användningen av biomassa hållit sig på en konstant nivå genom historien, i synnerhet i utvecklingsländer, där dessa fortfarande är den främsta, eller enda, energikällan för att värma upp hus och laga mat. Så även i utvecklade länder som har en betydande skogsindustri, som Finland och Sverige. Men idag börjar energibolag och forskningsinstitutioner att se på biomassa med nya ögon.

 

Från grottmänniskans lägereldar till att omvandla jordbruksavfall till värdefulla råvaror – användningen av biomassa har varit en konstant under den mänskliga energiproduktionens historia.

Hur tokigt det än kan låta är det först nu som vi för första gången i människans energihistoria lärt oss att inte bara utnyttja de bästa delarna av biomassan, utan även restprodukterna.

Idag producerar vår skogsindustri, pappersmassaindustri och vårt jordbruk enorma mängder lignocellulosiska rester, som rester från avverkningar eller halm, som kan användas till att producera värme och el. ”Det är en källa av råmaterial som är stor men ändå tämligen outnyttjad, och den kommer bli en viktig faktor för att i minska användningen på global nivå av råolja i produktionen av bränslen, polymerer och kemikalier ,” säger Perttu Koskinen, som är chef för ”Discovery and External Collaboration” på Neste.

Det kan låta som en enkel sak att utnyttja dessa rester, men det är det inte.

Neste har i över ett decennium sysslat med kommersiell omvandling av andra typer av förnybart avfall och rester, exempelvis animaliskt fett och använd matolja, till förnybara bränslen av hög kvalitet för vägtransporter och luftfart. Men det krävs andra typer av avancerade tekniker för att utnyttja de tuffa restmaterialen från jord- och skogsbruk. Dessa tekniker har endast funnits i ett knappt decennium och det är först nu som de nått ett stadium där de är kommersiellt gångbara.

För Neste är ett nuvarande innovationsmål att utnyttja potentialen hos flera nya, globalt skalbara, råvaror. Bland annat alger, avfall och rester från skogsbruk och jordbruk samt kommunalt avfall. Neste strävar efter att omvandla dessa förnybara material till mer raffinerade produkter, exempelvis förnybara bränslen och kemikalier av hög kvalitet samt byggstenar för plast.

Lyckligtvis är breddandet av källor av råmaterial inte det enda sättet för mänskligheten att bli av med den långa baksmällan som vi fått från den fossila energins tidevarv. Det finns också en ytterligare plot-twist, i berättelsen om elektricitet.

 

Människans begränsning av vindkraften

Vindkraftsanordningar till land och till havs, syns från luften som prickar över hela Europa, USA och Kina. De är något helt annat än de första väderkvarnarna som utvecklades i Persien för att pumpa vatten och mala säd  omkring 500 f.Kr. De skiljer sig även påtagligt från de holländska väderkvarnarna mer nyligen torrlade delar av Rhenfloden på 1300-talet. Den första vindturbinen som alstrade ström byggdes på landsbygden i Skottland år 1887 av professor James Blyth i trädgården till hans sommarbostad. Efter det tog det nästan 100 år innan den första vindturbinen av multimegawattstorlek byggdes.

 

Den första vindturbinen som alstrade ström byggdes på landsbygden i Skottland år 1887.

Under decennier betraktades vindkraften mer som ett komplement av de samhällen som var beroende av fossil energi. Den överskuggades av utvecklingen av fossila bränslen under 1900-talet. Under oljekrisen på 1970-talet fick vindkraften äntligen ett stadigare fotfäste. Då blev den ett lösning för att överbygga andra energiformer, och de federala myndigheterna investerade miljontals dollar i att göra denna energikälla kommersiell.

Idag ökar kapaciteten inom vindkraften i en svindlande hastighet, den havsbaserade vindkraften har en kapacitet som beräknas öka trefalt till 65 gigawatt till år 2024, enligt det internationella energiorganet (International Energy Agency, IEA). Det späds på av drastiskt minskade kostnader för att generera vindkraft – de fasta kostnaderna för installering har sjunkit till rekordlåga nivåer globalt.

 

Vindkraftverken Nashtifan i norra Iran, med en vertikal axel, går 1 000 år tillbaka i tiden till det forntida Persien och används fortfarande för att mala säd till mjöl. De flesta moderna vindkraftverk har en horisontell axel.

I USA, där man svor på att aldrig mer drabbas av problem med oljeproduktionen, har vindkraft visat sig vara ett populärt tillskott. Den har gått från att vara mindre än en procent av landets elproduktion 1990 till 7,3 procent år 2019. Samtidigt har den globala produktionen ökat från 3,6 miljarder kWh el år 1990 till 1,13 biljoner kWh, enligt det internationella energiorganet.

 

Brytpunkten mellan tidsåldrarna före och efter Kristus var en period med med mycket utveckling

Samtidigt som professor Blyth och hans samtida definitivt lade grunden till det som sedan utvecklades till dagens vindkraft, har historiker ibland beskrivit deras uppfinningsrika ansträngningar som misslyckanden. Resonemanget bakom den kritiken är att vindkraft under decennier förblivit ett nischat alternativ till fossil energi, och till världens dominerande källa till förnybar energi: vattenkraft.

 

Vattenkraft som sipprar nedåt

Brytpunkten mellan den tidsålder vi kallar före Kristus, och den efter Kristus, var en period med mycket utveckling. För första gången fick vi stora litterära verk, vissa skrevs ner medan andra framfördes på scen. Samhällen i Grekland och Rom utvecklade de första idéerna om ansvarsfördelning i samhället, politik och omfördelning av resurser, och Aristoteles uppfann ordet enérgeia, som kan översättas till att ”att vara i arbete”.

Forntida civilisationer förde krig och utvecklade teknologi som sedan skulle komma att användas i våra hem och på våra arbetsplatser, som betong, luftkonditionering och varuautomater. De mest innovativa grekerna identifierade även kraften i det som vår planet består av till 70 procent: vatten.

Kraften från hav, strömmar och virvlande floder ansågs utgöra ett av de fyra grundelementen, och de företagsamma grekerna ville gärna försöka utnyttja den. De utvecklade det första vattenhjulet för att mala mjöl och i och med det så lades grunden till hela den industriella processen. Det var ett stort steg framåt i effektivitet och ett sätt att minska människornas arbetsbelastning.

Strax därefter var det några som insåg att om man kombinerade den tidens de två huvudsakliga energikällor – vatten och eld – kunde man skapa något ännu mer kraftfullt: ånga. Ångdrivna processer ersatte vattenkraftverk över hela världen och under flera århundraden fick vattenkraft ge vika för ångkraften.

 

Berättelsen som förnybar energi har under decennier dominerats av ett narrativ om för höga kostnader

Idag erkänner vi återigen hur stor roll de rikliga vattentillgångar på vår planet kan spela i vår energimix. Vattenkraft är för närvarande den främsta källan till förnybar energi i världen och kommer fortsätta att vara det fram till 2024. Tre enorma projekt i Kina och Etiopien ska påbörjas under de kommande åren och kommer att stå för en fjärdedel av all global kapacitetsökning av vattenkraft, enligt det internationella energiorganet. Dessa megaprojekt kommer att vara i samma skala som Three Gorges Dam i Kina, som för närvarande är det största kraftverket i världen.

 

Vattenhjulen noria, var tidiga maskiner som drevs av vattenkraft och utformades under den bysantinska tiden. Några finns fortfarande kvar i Hama, Syrien (till vänster).

Vattenkraft har dock sina begränsningar:ingenjörer försöker idag bygga vattenturbiner som är säkra för fiskar men dagens vattenkraftverk är ändå kända för att orsaka skador på akvatiska ekosystem. Enligt experter måste kostnaderna också minska genom teknisk utveckling för att vattenkraften ska kunna skalas upp kraftigt. Berättelsen om förnybara energikällor har under decennier dominerats av ett narrativ om att kostnaderna måste minska. Det berördes i en artikel i New York Times redan 1995, med titeln ”70’s Dreams, 90’s Realities; Renewable Energy: A Luxury Now. A Necessity Later?”.

I denna beskrev journalisten Agis Salpukas hur energiexperter hävdade att ” så kallade förnybara energikällor kan mycket väl komma att först och främst bli en symbolisk produkt att visa upp i energibolagens årsredovisning,” på grund av prispressen. “Chefer beklagar sig över att förnybara energikällor är en lyxprodukt som energibolagen, pressade av åtstramningar, inte längre har råd med. I synnerhet inte nu när det finns så gott om naturgas och gaskraftverk är så billiga i drift,” skrev Salpukas.

Salpukas noterade dock vidare att ”nedgången av förnybara energikällor innebär en risk på lång sikt, exempelvis om den globala uppvärmningen blir något mer än bara ett hot.”

Lyckligtvis tappade inte alla företag tron på förnybart på 1990-talet, utan gjorde betydande framsteg, långt innan den globala uppvärmningen blev förstasidesstoff.

 

Var hälsad solen

”På två minuter utstrålar solen samma mängd energi som världen behöver i ett helt år,” säger Perttu Koskinen på Neste. ”All energi vi behöver finns hos solen, om vi bara kan utnyttja det på rätt sätt.” Under årtusenden har vi letat efter en sätt att göra just det.

”Det var år 1954 som vi upptäckte en metod för att skapa el av solljus och det har tagit oss omkring 70 år att komma till den punkten där vi är idag, där el från solen nästan är den billigaste energikällan av alla,” säger Sally Benson, biträdande chef på Stanford Universitys Precourt Institute for Energy, som leder universitetets globala klimat- och energiprojekt.

Uppfinningen, den första solcellen av silikon som gick att tillverka praktiskt, gick Bell Labs ut med på ett möte på National Academy of Science. Solceller skulle komma att revolutionera vår värld – även om deras effektivitet vid den tiden var otroligt låg. Endast sex procent av den energi som togs upp av de första solcellerna omvandlades till användbar energi. Men det var ändå bättre än de metoder som tidigare samhälle använt för att ta tillvara på solens strålar.

 

Det mest troliga scenariot är att man systematiskt kommer ersätta fossila bränslen med solenergi.”

På 600-talet f.Kr användes solen till att tända eld genom att fokusera solens energi genom glaslinser till en skarp stråle. Inom 400 år hade grekerna, romarna och senare kineserna utvecklat komplicerade labyrinter av speglar som studsade och fokuserade solljuset till en användar ljuskälla.

 

I antikens Grekland använde en uppfinning kallad Arkimedes dödsstråle solenergi i ett bedrägligt syfte: att fokusera solljus på fartyg för att sätta dem i brand.

Våra arkitekter från historien insåg att de kunde utnyttja solens kraft – i viss mån. De byggde hus så att dessa fungerade som solfällor, och värmde upp rum genom att lägga dem i södervända sluttningar, där de skulle garanteras en tillräcklig tid i solen.

Århundraden av framsteg inom solenergi kulminerade till slut i ett genombrott i mitten av 1900-talet, då de första kommersiella solcellerna uppfanns. Efter det gick utvecklingen snabbt.

Mellan 1957 och 1960 ökade effektiviteten hos solpaneler från åtta till 14 procent; 1985 kunde solceller omvandla en femtedel av kraften från solen som de tog upp till användbar energi. Vid millennieskiftet var det 33,3 procent, och sedan dess har det ökat ytterligare. Under samma period har solpaneler använts för att driva satelliter och flygplan, samtidigt som vi minskat vårt beroende av fossila bränslen. Den här utvecklingen kommer sannolikt att fortsätta, tror Jones på Arizona State University, då solenergi är den förhistoriska energikälla som det är mest troligt att vi kommer att använda oss av. ”Jag tror att det troligaste scenariot inte är en återgång till vår tidigare energiförbrukning utan snarare en storskalig förändring, där vi systematiskt ersätter fossila energikällor med solenergi,” säger han.

Det kommer dock att krävas att kostnaden minskar ytterligare , säger Benson. ”Även om sol- och vindkraft numera är väldigt tillgängliga i pris och utmärkta tekniker som man kan, och kommer, fortsätta att skala upp, finns det fortfarande utmaningar kvar innan vi kommer kunna förlita oss på förnybara energikällor till 100 procent. Ett stort steg på vägen är att kunna hantera utmaningen med säsongslagring av energi,” säger hon. ”Just nu har vi inte någon riktigt bra metod för att göra det och tekniken måste bli ungefär 20 gånger billigare än den är idag.”

 

Det är en gammal sanning att vi alltid varit skeptiska till nymodigheter inom energiförsörjning

Den felande länken kan vara det som kallas Power-to-X. Det är en teknikplattform som kan innebära lösningen på både utmaningen med att lagra förnybar el, och ett ännu besvärligare problem: hur vi kommer ifrån användningen av råolja i produktionen av exempelvis plast, kemikalier och bränslen. Power-to-X, eller P2X, som de insatta kallar det, använder sig av elektrolys, där man driver processen med förnybar el, och skapar förnybart väte av vatten, genom att klyva vattenmolekyler. Förnybart väte kombineras med och koldioxid vilket skapar en reaktion, denna kan sedan användas till olika produkter som bränslen, kemikalier och byggstenar för plast. Till och med ätbara proteiner kan produceras av mikroorganismer som använder väte och koldioxid. För att uttrycka det enkelt omvandlar Power-to-X det som i praktiken är vanlig luft till lagringsbara råvaror med många användningsområden, med hjälp av väte, som produceras av vatten och förnybar el.

Även om denna teknik kan låta som en avlägsen utopi utvecklas denna aktivt av Neste och andra ledande företag världen över, med sikte på fullskalig kommersialisering inom ett decennium. Vi har alltid varit skeptiska till nya innovationer inom energi: För omkring 130 år sedan erbjöd sig uppfinnaren av väderkvarnen James Blyth att lysa upp huvudgatan i sin hemby i Skottland med hjälp av ström från sin vindturbin som han byggt av bland annat segeltyg. Men de andra byborna avböjde då de ansåg att elektriskt ljus var ”djävulens verk.”

 

Framtiden?

Vad kommer det att stå i, de förmodligen digitala, historieböckerna när de ska beskriva vår tid på denna planet? Hur kommer vi att förändrat vårt sätt att leva – och hur kommer vi att förändrat vår planet? Kommer vi kunna skaka av oss den tillfälliga ”plumpen” i protokollet som den fossila energins era utgör helt och hållet? Och är återgången till våra förhistoriska energikällor enbart något positivt?

Inte nödvändigtvis – åtminstone inte utan viss försiktighet, säger experterna. Vi använder biomassa, solpaneler och vindturbiner i större utsträckning, men vi måste vara medvetna om deras påverkan. De kräver utrymme på en allt mer överbefolkad planet och riskerar att placera dem på ställen där de kommer orsaka störningar.

Vidare har vi blivit mycket mer energiintensiva och slukar glupskt all energi vi producerar. Efterfrågan har aldrig varit så stor, och enligt prognosen från U.S. Energy Information Administration kommer världens energiförbrukning att öka med närmare 50 procent mellan 2018 och 2050, driven av efterfrågan i Asien.

 

”Kommer vi att kunna jämna ut kurvan tillräckligt snabbt för att undvika en större kris för vår civilisation?”

På samma sätt som det sägs att våra förfäder begravde kropparna efter sina döda så att dessa skulle brytas ner och återgå till naturen måste vi återgå till en cirkulär ekonomi, där vi ger tillbaka lika mycket som vi tar.

För närvarande går övergången från beroendet av fossil energi till att bli koldioxidneutrala inte på långa vägar tillräckligt snabbt för att kunna uppfylla målet i klimatavtalet från Paris om att begränsa den globala uppvärmningen till under 2 °C. Exempelvis är forskarna överens om att på transportområdet skulle inte ens ett snabbt skifte till elfordon i sig räcka för att nå målet, i synnerhet inte inom frakt. 2020 är ett decennium för handlingskraft, och mänskligheten behöver vidta alla tänkbara åtgärder för att skära ner på de fossila koldioxidutsläppen. Inom transportsektorn, som står för omkring en fjärdedel av alla växthusgasutsläpp, behöver man hållbara bränslen i både flytande- och gasform, biobränslen och syntetiska bränslen via Power-to-X, utöver elektrifieringen, för att ersätta råolja.

Men Benson tror att historieböckerna kommer att vara förstående mot oss. ”Man kommer att säga: ’När de skapade denna massiva förändring, förbättrade man människors liv och fick befolkningen att öka. Sen insåg de inte tillräckligt snabbt att genom att bränna fossila bränslen skulle de komma att förändra klimatet.’ Sedan tror jag att de kommer säga; ’De kom till en punkt då de insåg detta och genomförde de förändringar som var nödvändiga för att undvika en skenande uppvärmning.’”

En stor del av denna förändring måste drivas av teknisk utveckling. ”Vi står precis på kanten till en stor förändring, och det är någonting som sysslar med vi i hög grad på Neste. Att hitta de bästa lösningarna för att göra omställningen till en överkomlig och hållbar process,” säger Perttu Koskinen. ”Det är en stor förändring som pågår i hela energisektorn och som naturligtvis orsakas av klimatförändringarna, men även av de tekniska framsteg som gjorts inom förnybara bränslen, kemikalier och el.”

Benson tror att vi som samhälle har en större fråga som vi behöver ställa oss: ”Kommer vi kunna säga att vi jämnade ut kurvan tillräckligt snabbt för att undvika en större kris för den mänskliga civilisationen och för våra ekosystem?”

Det är vad som återstår att se.

Chris Stokel-Walker är författare, föreläsare och journalist, och har publicerats på bland annat BBC News, i New York Times och i WIRED UK.