Hur kommer plaståtervinningsindustrin att se ut om tjugo år?

Vi har pratat med Heikki Färkkilä, Vice President of Chemical Recycling på Neste, och gjorde en djupdykning i ämnet kemisk plaståtervinning, för att lära oss mer om vilka spännande genombrott som väntar vid horisonten för denna snabbrörliga industri.

Hur kommer vi att återvinna plast om tjugo år? Enligt Heikki Färkkilä, Vice President för Chemical Recycling på Neste, bör; ”industris nästa stora genombrott och vision vara att hela dagens plastanvändning ska kunna drivas av återvunnet och förnybart råmaterial, utan jungfruliga råvaror och fossila resurser.”

Färkkilä har särskilt fokus på återvinningens roll i detta mål. Han tänker sig en framtid där samhällen i hela världen hanterar sitt eget avfall lokalt och omvandlar plast som idag skulle hamna i deponi eller gå till förbränning, till nya material som de sedan kan handla med internationellt. Avfall skulle i det scenariot bli en värdefull handelsvara.

Färkkilä anser dock att vi inte bör stanna vid det lokala perspektivet utan även bör gå mot en cirkulär ekonomi för plast på internationell skala. ”Vi bör tänka om när det gäller vår inställning till plast. Hela vägen från produktdesign till insamlingen av material för återanvändning och återvinning. Och kemisk återvinning kommer att behöva spela en mycket större roll än det gör idag.”

Det är framförallt tre stora genombrott som Färkkilä vill lyfta fram som han tror kommer ske kommande decennier och som skulle göra denna framtid möjlig: en global, cirkulär infrastruktur, ett säkert investeringsklimat för satsningar på kemisk återvinning samt ett flertal förändringar i regelverket.

Genombrott 1: Skapa ett riskfritt och stabilt investeringsklimat för industrin

Kemisk återvinning av plast är redan tekniskt möjligt. Det finns flera återvinningstekniker som vi redan vet fungerar, exempelvis förgasning, depolymerisation och termisk förvätskning. Men de används för närvarande framförallt på småskaliga demonstrationsanläggningar och de första kommersiella enheterna är bara precis på väg att starta upp sin verksamhet. ”Jag tror på en samexistens av flera olika tekniker,” säger Färkkilä. ”Alla har sina fördelar, och de är olika väl lämpade för olika typer av material.”

I hans vision om framtiden, där kemisk återvinning hanteras på många mindre anläggningar runt om i världen, väljer varje anläggning den kombination av återvinningstekniker som bäst lämpar sig för deras aktuella volym och typ av avfallsströmmar. 

Men för att det ska bli möjligt måste de tekniker som finns idag bli ekonomiskt hållbara och anläggningar måste kunna gå från demonstrationsskala till industriell skala. Det är här Färkkilä menar att vi behöver ett större genombrott för att kunna ta det steget: ”Det måste bli mindre riskfyllt att investera i återvinningsteknik för plast. På så vis skulle dessa anläggningar kunna bli föremål för investeringar från större aktörer, som pensionsfonder och avfallshanterings- eller elbolag. Olika investerare som vanligtvis är verksamma på områden med relativt låg risk.”

Idag kan det vara svårt för större investerare att utvärdera hur mogen en ny återvinningsteknik och tillhörande affärsmodell verkligen är. För att göra plaståtervinningsindustrin mer transparent skulle Färkkilä vilja att företag som redan använder sig av tekniker för kemisk återvinning delade med sig av mer data. Som hur mycket avfall de har kunnat omvandla till råmaterial och hur mycket plast som har producerats med deras teknik. ”Jag skulle vilja att hela industrin blir mycket mer transparent kring sina volymer eftersom det är det enda sättet att visa på vilka framsteg som görs allteftersom tekniken utvecklas."

Större klarhet i den verkliga potentialen i olika kemiska återvinningsmetoder kommer att göra det enklare för investerare att fatta beslut om vilka tekniker de vill stödja. Det kommer i sin tur att så småningom att leda till satsningar på de lösningar som har bäst potential att bli storskaliga och lönsamma.

Färkkilä ser redan en efterfrågan på kemisk plaståtervinning. ”Det finns idag en betydligt större efterfrågan på återvunnet råmaterial än vad det finns tillgång.” Denna efterfrågan kommer särskilt från industrier som för närvarande inte kan använda dagens mekaniskt återvunna plastmaterial för att dessa ännu inte uppfyller vissa krav. Exempelvis gäller det för förpackningar och material inom medicin och vård, vissa livsmedelsförpackningar och leksaker. Dessa kan idag enbart tillverkas av jungfrulig plast, men plast tillverkad av kemiskt återvunnet råmaterial skulle kunna uppfylla samma kvalitetskriterier.

Enbart efterfrågan från vissa företag och konsumenter räcker dock inte för att driva en fullskalig global omställning med att ersätta jungfruligt fossilt material med återvunna, förnybara material. Det för oss i sin tur till nästa nödvändiga genombrott.

Genombrott 2: Konsekventa och tydliga internationella regelverk

”Eftersom kemisk återvinning fortfarande är en relativt ny teknik har statliga regleringarna av den varit väldigt otydliga,” säger Färkkilä, ”Som exempel kan man nämna att det har varit oklart huruvida kemisk återvinning ska betraktas som just återvinning när man redovisar lagstadgade återvinningsmål.”

Så länge regelverken i olika länder använder definitioner av termen “återvinning” som att den endast gäller mekanisk återvinning finns det begränsade incitament för kemisk återvinning. Men Färkkilä är glad över att se att förändringar är på väg: ”De första länderna i Europa erkänner nu att vi inte ska skapa konkurrens mellan mekanisk återvinning och kemisk återvinning, utan att vi behöver bygga upp en portfölj med olika lösningar som kompletterar varandra.” Det börjar återspeglas i nya regelverk som definierar kemisk återvinning som återvinning, och inte som energiutvinning eller deponi.

”Vi ska inte skapa konkurrens mellan mekanisk återvinning och kemisk återvinning, utan behöver verkligen bygga upp en portfölj med olika lösningar som kompletterar varandra.”

När det väl blir tydligt vilka metoder för kemisk plaståtervinning som är bäst lämpade för att användas i stor skala för att bearbeta plastavfall kommer det även bli möjligt att införa regelverk för att sätta en standard för kvaliteten på råmaterialet eller den slutliga produkten. Det skulle även kunna innefatta internationella regler för att underlätta internationell handel med råmaterial.

Än så länge tycker inte Färkkilä att det är möjligt att prata om kvalitetsstandarder, för vi vet ännu inte vilka tekniska metoder som kommer att bli dominerande, men han tillägger: ”jag tror man kommer att tala om materialet på ett mer standardiserat sätt.”

Genombrott 3: Värdet av plastmaterial driver globala investeringar i avfallsinsamling

Den största förändringen som behövs mot dagens situation är att utöka infrastrukturen för att samla in och bearbeta avfall runt om i världen. Just nu är insamlingen av plastavfall långt ifrån perfekt.

”Plast hamnar inte i havet idag för att den inte återvinns,” säger Färkkilä, ”den hamnar i haven för att den inte samlas in och hanteras på rätt sätt från första början. Förutom att det orsakar stora miljöproblem är det ett stort misslyckande för den rena resurseffektiviteten att vi inte lyckas få in mer plast i kretsloppet.”

På de flesta platser finns fortfarande inga ordentliga återvinningslösningar för många typer av plastförpackningar. Utan sådana lösningarna blir en stor del av det plastavfall vi producerar enbart en kostnadspost, inte en värdefull resurs som kan återanvändas. Kemisk återvinning har potential att förändra detta.

”Plast hamnar inte i havet för att den inte återvinns. Den hamnar i havet för att den inte samlats in på rätt sätt.”

”På sikt är det inte vettigt att transportera plastavfall långa sträckor.” Istället tycker Färkkilä att vi ska sträva efter att hitta lokala lösningar och börja med kemisk återvinning på många platser. Dessutom, tillägger han, ”kommer det alltid att vara – och bör vara – en viss avfallsström som går till mekanisk återvinning.” Men mekanisk återvinning kan inte skapa plast av samma kvalitet som den ursprungliga plasten tillverkad av jungfruliga råvaror, och varje plastdel kan endast genomgå ett maximalt antal omgångar av mekanisk återvinning.

”Det är där kemisk återvinning kommer in,” förklarar Färkkilä. Kemisk återvinning bryter ner plaster till deras molekylära beståndsdelar, som sedan kan användas för att skapa helt ny plast. I processen omvandlas plastavfall, som idag endast är en kostnad, till ett värdefullt råmaterial. Detta kan sedan handlas och exporteras till plastindustrin runt om i världen. Och Färkkilä hoppas på att få se uppbyggnaden av ett nätverk av decentraliserade återvinningsanläggningar runtom i världen. De kan vara verksamma på regional nivå eller till och med lokal nivå för stora städer – ett steg uppåt från den nuvarande skalan med demonstrationsanläggningar, men inte så stora att det skulle krävas långa transporter av avfallet.

”Första steget i återvinningsprocessen måste vara relativt småskalig och ha en relativt låg kostnad,” säger han. Det skulle göra det möjligt för olika länder och regioner att samla in sitt eget lokala plastavfall och omvandla det till råmaterial för plastindustrin med hjälp av kemisk återvinning.

”De plastbaserade råmaterialen måste bli en handelsvara.”

Denna nya infrastruktur kräver ett nära samarbete mellan anläggningar för avfallshantering och plastindustrin för att få rätt produktkvalitet, men det enbart kommer inte räcka. För att det ska bli en verkligt global satsning menar Färkkilä att ”vi måste jobba på kostnadskurvan för att uppnå volym- och skalfördelar, så även utvecklingsekonomier kan ha råd med den här typen av lösningar.”

Så dessa tre milstolpar, som var och en består av många olika områden som behöver utvecklas, kan så småningom göra det möjligt att uppnå Färkkiläs vision av en plastindustri som nästan enbart använder återvunna och förnybara råmaterial. Samtidigt som återvinning på lång sikt är ryggraden i en plastindustri fri från jungfruliga fossila resurser, spelar förnybara material även en viktig roll i ekvationen. Ingen värdekedja för insamling eller återvinning är fri från förluster och dessa kan kompenseras med förnybara resurser. Det viktiga är att material baserade på förnybara resurser är kompatibla med resten av värdekedjan för plast.

”Det är en vision, inte en dröm”, säger Färkkilä, ”jag tror inte att frågan är om det kommer att hända eftersom vi helt enkelt är tvungna att hitta en teknisk lösning på utmaningen med plastavfall och minska vårt beroende av jungfruliga fossila resurser. Enligt min åsikt är kemisk återvinning en av dessa lösningar. Den enda fråga som återstår är därför snarare hur snabbt vi kan göra denna vision till verklighet.”